.

Idag har jag följt med Susanne och Tomas till Donner i Klintehamn där de har öppet hus idag. Torsten fotar lite med blivande elever och sånt, och jag jobbar på med webbtidningen donnermedia.se som förhoppningsvis ska kunna uppdateras nu ikväll. Det är ju nästan pinsamt att den inte blivit uppdaterad sen gymnasiemässan. Men nu jäklar, har jag suttit i Dreamweaver hela dan och fipplat in massa bilder och artiklar och recentioner och veckobrev och allt vad det är i fyra nya fräscha sidor. De är inte upplagda riktigt än, men om allt går som det ska borde de finnas att beskåda på the world wide web någon gång ikväll.

Uppdatering fre: Hurrah, nu ligger det uppe, kolla här va fint det blev: www.donnermedia.se

Affischen blev klar igår till slut, med hjälp av mina fantastiska modeller Emilia, Erik, Micke och Jojje. Eller nästan klar i alla fall, jag gillar fortfarande inte den där glöden kring den röda texten, det ser sepe ut. Får komma på nåt bättre.

Idag körde vi två gig på julmarknaden, alla var mycket nervösare än vanligt men det gick bra, mysigt. Jag är så glad att vi kör jullåtar, har saknat! Och Emilia var skitduktig förstås! :D Sa ju att det skulle gå bra. ^^ Jag får ta nån bild från marknaden imorrn. Elina gjorde en ljudinspelning, så eventuellt kan jag kan lägga upp något nästa vecka.

Sverige behöver dödsstraff

När ett brott ska bestraffas krävs att straffet står i proportion till brottet för att rättvisa ska skipas. Att snatta bestraffas inte med livstids fängelse och ett mord inte med 100 kronor i böter, det är självklart. Rättsväsendet faller om brottet inte får ett lämpligt straff. Om en potentiell mördare inte fruktar straffet han kan få för att ta en människas liv så finns det inget som stoppar honom. Lever det svenska rättssystemet upp till dessa krav?

Det värsta straff en brottsling kan få i Sverige är livstids fängelse, ett straff som låter mer definitivt än vad det är. Livstidsdömda fångar kan ju nämligen efter en tid få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff. Det finns skrämmande statistik på våldsbrottslingar som återfaller i brottslighet under permission, efter att ha fått villkorlig dom eller frisläppts. Vi kan ju bara konstatera att fängelse inte fungerar som en slutgiltig lösning på grov brottslighet.

I USA har det under åren 1977-2007 avrättats 1107 mördare, enligt en sammanfattning på prodeathpenalty.com. De hade tillsammans mördat minst 2097 oskyldiga människor. Om USA:s rättsväsende hade låtit mördarna leva, hur många fler oskyldiga liv skulle det ha kostat? Hur många hade återfallit till mord och andra grova brott och orsakat än mer skada på samhället?

John McAdams, från Marquettes universitets avdelning för politisk vetenskap, menar att “om vi avrättar mördare och det faktiskt inte har någon avskräckande effekt, så har vi avrättat en grupp mördare. Om vi inte avrättar mördare, och att ha gjort det skulle ha avskräckt andra mördare, så har vi tillåtit mord på en grupp oskyldiga offer. Jag skulle mycket hellre riskera det förstnämna. För mig är det inte ett svårt beslut.”

Att dödsstraff skulle bryta mot den mänskliga rättigheten “rätt till liv” är inte konstigare än att fängelse bryter mot “rätt till frihet”, och det är det ingen som ifrågasätter. En mördare har tagit en oskyldig människas liv, rånat honom eller henne på alla deras rättigheter. En mördare har uppenbarligen ingen respekt för mänsliga rättigheter och förtjänar inte att själv få behålla sina. Livstids fängelse räddar mördare, men dödsstraff räddar oskyldiga liv.

---------------------
(Edit: Observera att det här var en skoluppgift och inte överrensstämmer med mina faktiska personliga åsikter, se kommentarer. Såhär hade jag skrivit om jag var för dödsstraff, men det är jag alltså inte.)

Sitter och läser i broschyren för årets Individuella Val. Shit vad mycket det finns att välja på, men typ allt är i Klintehamn förstås. Programmering A + B till exempel. Det verkar ju faktiskt både kul och praktiskt, men kollar man i busstidtabellen ser det ut som om man inte ens kan ta sig från Slite till Klinte och vara framme tidigare än kvart över 10 på förmiddagen. Va fan. Engelska B vore ju bra i och för sig. Va, Historia A står ju inte ens med i broschyren? Bara B. Nej jag får ta och snacka lite med Joel eller Philippa eller vem det nu är jag ska snacka med och hitt på nånting.

Kan jag inte få läsa allting? Jag vill ha ALLA ÄMNEN SOM FINNS!

*Hermione-varning*

Hahaha, idag hade vi världens bästa lektion i mediakommunikation nånsin. Vi skulle ha debatt om dödsstraff och alla var lite lagom nervösa och stela till en början. Vi hade tre grupper, FÖR, MOT och NEUTRAL, och jag hamnade förstås i gruppen FÖR (kanske inte mitt förstahandsval)... Men när vi väl kom igång blev det dels rätt intressant och inlevelsefullt, och dels fantastiskt roligt. Tomas skrattade så han höll på att ramla av bordet. Emilia, som skulle vara neutral, ändrade sig mellan för och emot varannan sekund och argumenterade hit och dit om Hitler och gift och "ekelektisk" stol och hyddor i Afrika. Aaahhh, underbar dag. :)

Jag och Emma skickade även efter en lista från Uppsala tingsrätt på alla domar som avslutats de senaste två veckorna. Helt sjukt vad mycket saker som pågår där hemma i staden! Under två veckor utreddes typ fyra våldtäkter, ett rån och ett grovt rån och en hel massa misshandel och narkotikabrott, förutom alla småbrott som snatteri etcetera. Helt otroligt.

-------

Valet i USA - hur går det egentligen till?

För att kandidera till presidentämbetet i USA måste man vara född i USA, minst 35 år gammal och ha bott i landet i minst 14 år. När man väl blivit president är man det i fyra år innan det blir val igen, och då kan man kandidera igen och bli omvald. Man får dock bara vara president i två mandatperioder, alltså bli omvald en gång, sedan är man tvungen att släppa fram andra kandidater. Med andra ord kan man aldrig vara president i mer än 8 år.
    Nuvarande president George W. Bush har har nu suttit i två mandatperioder och en ny president måste väljas. Vicepresident Dick Cheney gjorde tidigt klart att han inte tänkte kandidera till presidentposten, vilket gör valet 2008 det första valet på 80 år där varken sittande president eller vicepresident kandiderar, utan alla kanditader är helt nya.
    Demokraterna och republikanerna väljer en varsin egen presidentkandidat genom ett primärval. De utvalda kandidaterna väljer sedan själva sin vicepresidentkandidat. Det finns även kandidater som inte hör till endera av de två stora partierna, men de har aldrig någon stor chans. Även om de skulle få en relativt stor del av rösterna är det mycket sällsynt att de överhuvudtaget vinner några betydande elektorsröster, på grund av systemet man använder när man räknar röster.
    Det är alltså bara de två stora partierna som har någon betydelse. Partierna fungerar inte på samma sätt som i Sverige. Republikanerna, med elefanten som symbol, är överlag mer konservativa och demokraterna, med åsnan som symbol, är överlag mer liberala, men inom partierna finns en hel massa olika åsikter. Eftersom det bara finns två sidor kan omöjligt alla medlemmar i partiet tycka lika i alla frågor, utan olika kandidater inom partierna kan ha väldigt olika åsikter inom olika områden. Därför är det viktigt att veta vad den valda kandidaten har för åsikter.
   Kandidaterna inom varje parti väljs i primärval som normalt pågår från januari till juni. Republikanterna valde i år John McCain som sin presidentkandidat och han valde Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat. Demokraterna valde Barack Obama, som valde Joe Biden som vice. Dessa kandidaters åsikter representerar alltså inte hela partiet, utan kan skilja sig från vad övriga inom partiet tycker i vissa frågor. Ibland kan till och med presidentkandidatens och vicepresidentkandidatens åsikter gå isär.
    När det väl är dags att rösta utser faktiskt inte väljarna presidenten, de väljer elektorer i sin delstat som i sin tur röstar fram vem som slutgiltligen vinner valet. Hur många elektorer en delstat har beror på folkmängden, för att det ska bli rättvist. Den kandidat som vinner i delstaten får alla elektorer, vilket faktiskt innebär att valets vinnare inte behöver vara den som totalt fått flest röster av väljarna.
    Systemet med elektorer har funnits sedan konstitutionen skrevs 1787, och var en kompromiss mellan att låta USAs kongress utse presidenten och att ha direkt omröstning bland medborgarna. I de flesta delstater får alltså vinnaren inom delstaten alla elektorer, men det finns undantag. Maine och Nebraska tillämpar för närvarande en annorlunda system för utdelningen av elektorerna. Där får inte vinnaren alla elektorsröster, utan rösterna räknas inom mindre kongressdistrikt. Personen som får majoriteten av rösterna inom ett distrikt får en elektorsröst därifrån, rösterna delas alltså upp mellan kandidaterna. Den som får majoritet totalt i delstaten får dessutom två extra elektorsröster.

"Skriv om en artikel till en notis på 200-500 tecken."

Varför skriver jag alltid om Sarah Palin?
Här är artikeln jag baserade notisen på. Se även en artikel på svenska i ämnet.
-----------

Sarah Palin har använt sin position för att låta avskeda sin systers ex-man Mike Wooten efter deras skiljsmässa, enligt tidningen The Sun. Utredare Stephen Branchflower fastslår nu att vicepresident-kandidaten i och med detta missbrukat sin makt som guvernör av Alaska. Amerikansk lag fastslår av guvernörer inte får använda sina positioner för personlig vinst. McCain-Palin supportrar hade hoppats att utredningen skulle fördröjas till efter presidentvalet, men den 267 sidor långa rapporten är alltså redan publicerad.

Busskommunikationerna på Gotland är allt annat än tillräckliga, det märker man snart om man är 17 år och beroende av kollektivtrafiken för att ta sig dit man vill. Om man åker till fastlandet över helgen stöter man på problem när man ska åka hem till ön igen.

      Är man borta över helgen är det logiska att åka hem med båten som anländer till Visby klockan 19.10, istället för 23.20 - det är ju trots allt kvällen innan skoldag. Båten kommer till hamnen i Visby, men sen då? Jag bor inte i Visby utan måste fortsätta med buss österut. Bussen jag vill med går minsann från busstationen, men inte ner till hamnen.

      Jag har vid ett tillfälle anlänt till Visby med denna båt och försökt springa med min packning upp till busstationen, men det visade sig omöjligt att hinna. Nästa buss gick flera timmar senare, klockan kvart i midnatt. Hade det varit så svårt anpassa bussen till båten? Det tar ju bara 5 minuter att köra ner till hamnen.

      Min kompis insåg vid ett annat tillfälle problemet tidigare än jag, när hon fortfarande var kvar på båten, så hon frågade i informationsdisken om hjälp. “Vi kan ju ropa ut i systemet och fråga om du kan få lift med någon.” Det var det enda Destination Gotland kunde göra för en ensam 17-årig tjej som ville hem. Är det den officiella planen? Att ungdomar som åker bort över helgen borde lifta hem med en främling?

      Låt oss göra en jämförelse med Nynäshamn. Där finns pendeltåg och andra kommunikationer som går regelbundet, ändå har man valt att ha en båtbuss som kör till Stockholm, som man kan köpa biljett till på båten. Varför är det skillnad att anlända till Visby? Om man anmäler sig på båten så vet man redan innan om man behöver köra ner en buss, en bil eller ingenting alls.

      Alla har inte föräldrar på ön eller kompisar med körkort eller bor inom gångavstånd från hamnen, långt ifrån alla. Vad är det meningen att vi ska göra? Okej, vi fattar att ni inte kan köra bussar Visby-Lärbro var 20:e minut, och det kräver vi inte heller. Det vore däremot praktiskt om det gick att ta sig hem från båtarna som kommer in max fyra gånger om dagen. Det är väl det minsta vi kan begära.

Ojojoj, ons-tors har varit 48 intensiva timmar. Gymnasiemässan i rackethallen i Visby har varit mycket trevligt. Pratat med människor, stått på scen, värvat elever och skrivit artiklar om vartannat. Under tiden som mässan pigick uppdaterades nämligen webbtidningen efter hand, det var intressant. Vad som hände kan ni ju läsa lite där, och bilder finnns på min bilddagbok. Idag är jag sjuk så jag orkar inte vara så utförlig. Tur att jag har en helg att återhämta mig på nu.

Idag har vi Multimedia, men det är nästan ingen här förutom jag. Jag har gjort ett förslag på bakgrund till hemsidan åt vår webb-tidning. Den blev inte direkt särskilt avancerad, men Susanne verkar gilla den. Vill ni kolla på hur den ser ut så ligger den uppe på donnermedia.se nu. :) Jag lekte lite med penslar och gjorde en ny bakgrund till bloggen också, jag vet inte, blev den någe bra tycker ni? Lite rörig kanske. Ska göra en snyggare header någon gång.

Idag var jag med på elevrådsmöte (elevrådet börjar bli värsta seriösa business alltså) och blev utsedd till Vice ESO. Där ser man. Micke har varit på ESO-utbildning så han ska lära mig lite.

Annars händer det inte så mycket, ska in och jobba igen ikväll förstås. Imorrn börjar gymnasiemässan, så då är det bara att ta bussen klockan 8 till Visby och pallra sig upp på scen. Haha, gud va jag har blivit bortskämd som tycker det är tidigt att ta 8-bussen, i Uppsala tog jag minsann 7.40 bussen vareviga morgon.

På lunchrasten plockade jag isär två gamla smycken och gjorde ett nytt örhänge. För jag tyckte det var kul.

Igår hade vi Multimedia och tränade photoshop. På alla andra lektioner slänger lärarna bara in oss i programmen typ "jaja, fixa nåt i photoshop" och man ba "eeehh jahaaa ummm ja jag klickar väl på några knappar lite random då..." Men Susanne, hon gör allting från början minsann. Vi tittade på en trevlig liten hemsida som heter Moderskeppet, där vi började med att titta på lite filmer om grunderna i photoshop. Det mesta av det var ganska lätt, det hade man listat ut själv liksom, men en del saker var nog bra att repetera, eller så insåg man att man själv kunde ha gjort saker och ting på smartare sätt så det blev bättre. Vi orkade inte titta på allt, utan vi hoppade vidare till lite steg-för-steg guider, och jag lärde mig göra bland annat de här bilderna:



Den sista tog massa lång tid! Samtliga photoshop-guider från Moderskeppet kan du hitta här.

Experimenterade vidare hemma med "målning"-looken:

Emmy hemsidorna är ju grymt oorganiserade - det finns hur mycket information som helst men det är nästan omöjligt att hitta vilken tid det sänds, och vilka som vann, vilket var det enda jag var intresserad av.

Michael Emerson vann inte. Damn it.

Nu sitter jag i alla fall på Textkommunikationen. Vi ska dra igång en webb-tidning, och Susanne och Tomas tyckte tydligen att den kan ju jag designa på min Multimedia-lektion. Ah, the responsibility! Nä men, det kan ju bli kul, bara Susanne hjälper mig så jag fattar hur jag ska göra. :) Tufft. Jag länkar när jag har någonting att visa upp. Nu måste vi hitta på lite kategorier och idéer till tidningen. Cheers.

min 2000-tecken-artikel blev klar till slut, så här blev den:
---------------------------------------------------------------------

Utbildningminister Jan Björklund påstår gång på gång att svenska skolor har mest skolk, mest skadegörelse och grovt språk i världen och att svenska elever ligger ”långt ner på listorna” i internationella undersökningar. Men stämmer verkligen det? Jan Björklund vill ge intryck att den svenska skolan är i kris, men undersökningar han själv refererar till säger faktiskt annorlunda.

SR:s programserie ”Kris i skolan?” presenterar en utredning där de kontrollerat källorna Jan Björklund anger för sina upprepade påståenden. Förvånansvärt visar de internationella undersökningarna att Sverige ligger över genomsnittet på många områden, vi toppar till exempel listorna om läsförståelse. Uppgifter om skolk, skadegörelse och trivsel finns endast i en enda undersökning. I denna undersökning tillfrågades 160 rektorer och 4000 elever.
     Om man tittar på elevernas svar så känner sig svenska elever i genomsnitt säkrare och trivs bättre än elever i andra länder. Så var får utbildningsminister sina uppgifter ifrån? Jo, ifrån de 160 tillfrågade rektorerna, vars uppgifter lägger Sverigelängre ner på listorna jämfört med andra länder. Denna undersökning av rektorer verkar alltså vara den enda statistik som överrensstämmer med ministerns påståenden - i alla andra delar av undersökningarna ligger Sverige bra till.
     När SR träffar Jan Björklund och frågar varifrån han tar sina uppgifter blir han genast mycket defensiv och ger inget annat svar än att han ska ta fram statistik och visa vid ett senare tillfälle. När han gör detta visar det sig mycket riktigt att det enda han tittat på var uttalanden från de 160 rektorerna - de 4000 eleverna verkar han inte ha räknat med alls. SR poängterar att Sverige ligger väldigt bra till i många delar av statistiken, och Björklunds svar blir att man måste ”se till helheten”.
     1989 skrev Folkpartiet att man måste vara ”försiktig med ord” och om man använder ett ord som ”kris” tillräckligt många gånger, så börjar folket tro att det finns en kris, även om deras egna vardagssituationer ser bra ut. Nu, 2008, verkar inget av denna återhållsamhet finnas kvar i partiet.

Idag har vi skrivit insändare om detta:


Förundersökningsprotokollet rörande Arbogamorden finns tillgängliga för allmänheten att hämta på Pirate Bay. Detta inkluderar obduktionsbilder på de små barnen, bara 2 respektive 4 år gamla, som väckt stor uppmärksamhet. Vad finns det för intresse att se sådana bilder, om man inte måste? Att de ens laddades upp med dokumentet från början kan ifrågasättas. Att Pirate Bay sedan vägrar ta ner materialet trots att barnens far ber om det, är fullständigt oacceptabelt. Tryckfrihet i all ära, men varför skulle någon vilja se detta? Allmänhetens groteska nyfikenhet ska inte behöva orsaka att dessa bilder fortsätter cirkulera, fortsätter påminna om det fruktansvärda. Man har ingen anledning att sprida dessa bilder. Det är inte tal om bilder på en farlig mördare som allmänheten behöver varnas om, det är bilder på mördade barn. Att ens vara nyfiken att se det är ju nästan sjukligt. Gå och se en skräckfilm istället!

/ Tjej i Slite


När vi var klara med det fick vi lyssna på ett ca 40 minuter långt radioprogram, ta anteckningar (det var sjukt svårt att hinna anteckna!) och sammanfatta i en artikel om 2000 tecken. Det var inte särskilt lätt. Fatta stressigt det är att vara journalist. o.O Fast man vänjer sig väl när man har gjort det några hundra gånger.

Japp, det är det där datumet igen. Vilket innebär ni vet, tyst minut, sörja de döda, och GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN KRISTIN! :D

Under rubriken länkar till höger har jag nu lagt till, förutom länkarna till min bilddagbok, myspace etc, länkar till alla bloggar från mina polare på mediaprogrammet som också bloggar på grund av vår Textkommunikations-kurs. Jag har även precis nedanför lagt upp några av mina favoritböcker just nu.

I skolan repas det inför Kick-Off på tisdag. Det ser ut som om jag ska sjunga Another One Bites The Dust, eventuellt Lookin' Out My Back Door, och en favorit i repris sen Slite Marknad, Knock On Wood. Jag fortsätter kämpa på med att samla folk till kören. Eftersom SP-eleverna inte kan vara med, för dom har ett tight schema och ska till Spanien snart, så kommer vi bli alldeles för lite folk. Ok seriöst, alla som läser det här, om ni gillar att sjunga så gå för fasen med i kören! Man behöver inte vara duktig och ha massa förkunskaper, vi bara provar på lite. Det skulle verkligen vara mycket roligare om vi blev lite fler folk bara, annars kommer vi få lägga ner, och det tycker jag känns skitsynd. Om någon är intresserad så snacka med mig eller mejla [email protected]. Det är ingen bindande anmälan, herregud, kom och prova på bara!

Här hemma håller jag på och packar lite för att dra över till Uppsala i helgen, ska på handledarkurs för körkortet. Kollade brevlådan idag, hade inte kollat på kanske en vecka och då får man skylla sig själv, då får man så här mycket reklamutskick:

Idag hade vi Multimedia A vilket blir mer och mer intressant ju mer vi lär oss hantera hemsidor i Dreamweaver. De andra verkar inte fullt lika entusiastiska som jag, men jag tycker verkligen att det är sjukt roligt! Kanske är jag så glad att det går bra eftersom det här ligger väldigt i linje med mitt slutmål: 

Idag började min kurs Textkommunikation A, vilket ger mig ett alldeles ypperligt tillfälle att börja blogga igen. Den här gången vet jag i alla fall att minst en person kommer läsa allt strunt jag skriver, eftersom vår lärare måste läsa allas bloggar vare sig vi är tråkiga eller inte. (Hej Tomas! *vinkavinka*)