.

Ibland måste någon peppa en att jobba, men ibland måste man faktiskt bli peppad att ta det lugnt också. Vid tre-tiden på dagen hade jag bara suttit vid datorn och läst bloggar och skrivit utkast hela dan och när telefonen ringde hann jag inte ens säga hej innan min käre fästman utropade "Don't tell me your still sitting inside the apartment! It's boiling outside. That's it, pack some stuff and go out, take a walk, take pictures, lie on the beach, have some fun! You're not allowed in for three hours."

Sånna order lyder jag gärna. Vad tänkte jag med, sitta inne sista dan i maj! Så här mysigt var det ute:

...ramlar den kreativa poletten ner. Emma var inte sen att påminna mig om att jag har en roman som bara väntar på att få skrivas. Har läst igenom alla gamla anteckningar under dagen och försökt få nytt grepp om storyn, se på det hela med nya ögon nu när det har fått legat och vilat ett tag. Är det någon gång jag verkligen har tid och tillfälle att sätta mig ner och skriva så är det ju nu under juni månad. Så nu kör vi.

"They say you don’t know what you’ve got until you loose it. She’d been made aware of that the hard way. Although, when she thought about it, it was also true the other way around. You don’t know what you haven’t got before you have found it. Question was whether she would have been better off not knowing."

---inledning på första utkast

Visst är det konstigt när man får random låtar på hjärnan som man inte hört på minst typ åtta år?

Idag blev mitt huvud på lågstadiedisco-humör och jag var bara tvungen att hitta en särskilt låt som fastnat därinne. Haha, jag tror inte ens att jag gillade den när jag var mindre, inte min stil direkt. Efter en del letande trillade jag i alla fall på den till sist, någon som minns den här gamla godingen?

Nej nu börjar det faktiskt bli dags för mig att skaffa egen systemkamera. Hur ska jag annars lära mig något vettigt? I skolan har man ju typ 20 minuter med en kamera och hinner fucka upp inställningarna tre gånger innan någon utbildad människa visar hur man gör, och då lär man sig ju inte själv. Inte jag i alla fall, jag blir så stressad i sånna situationer, jag måste sitta hemma i timtal och fota blomkrukor i min ensamhet innan jag får något förtroende för utrusningen.

På 18-års dagen önskar jag mig bidrag mot att införskaffa en Nikon D40. :)

Hjälp, det känns som om så mycket har hänt medan man var bortrest från landet! Det är ungefär som att komma tillbaka från ett sommarlov, förutom att ingen annan har varit borta så det finns ingen tid att stå och småprata och uppdatera varandra om vad som pågått och hur allt har varit. Jag har bara trillat tillbaka in i livet som gotlänning.

Att läsa tidningen i England och känna sig uppdaterad hjälper ju inte för att få reda på något som pågår i vårt lilla hemland. Jag har inte ens läst särskilt mycket bloggar, hur ska man hinna det, det kommer ju in hundra nya inlägg på bloggarna jag följer varje dag! Känner mig riktigt ouppdaterad. Noll koll.

Både min chef och många på skolan har fått längre skägg. Alla ser äldre ut! Två månader bara, är vi fortfarande i puberteten och växer som ogräs eller? Man undrar ju. Tiden bara springer iväg med en ibland.

Jag har bara 18 dagar kvar som omyndig på denna jord.

Det är 432 timmar.

Ungefär 26 000 minuter.

När de är över kommer jag vara myndig i hela mitt liv. Herregud.

Onsdagar är egen studiedag. Jag spenderar denna med att försöka kompensera för åtta veckors naturkunskapsundervisning på en dag. Nejdå, jag har faktiskt jobbat lite medan jag var borta också, men ganska många av mina typ hundra frågor var kvar att besvaras. Har skrivit minst tre sidor text under förmiddagen och är fortfarande inte klar, fan. Förlåt mig Conny.

Borde egentligen vara klar tills lektionen på fredag men vissa frågor är faktiskt rätt så svåra att hitta svar på. Jag hoppas han visar barmhärtighet.

Måste till jobbet om en och en halv timme, kommer hem lagom till att se slutet på fotbollen. Det brukar ju vara den biten som är intressantast i alla fall, vem som vinner liksom. Ciao!

Efter utbytande av ett par kablar, ett stort antal omstartningar av dator och modem, genomläsning av Telia-papper samt en dryg timme spenderad med internet-support, fick jag lösningen till mitt problem. Jag hade stoppat kabeln i fel urtag. Trodde inte att det spelade någon roll. Oops.

Nåväl, nu är mitt internet tillbaka. Helt otroligt att klockan är nästan 8 och det fortfarande är vår ute. Lägenheten kokar så jag har ständigt tre fönster öppna. Vart tog tiden vägen?

Vad snabbt det gick! Nu är jag hemma i Sverige.

Spenderade båtresan med att sortera upp mina 1000+ bilder i olika kategorier efter olika platser och saker vi gjorde. Idag är det skola och jag sitter och redigerar en massa på Expo. Mitt internet har fått spunk hemma så jag skriver bara ett snabbt inlägg nu, ska se när vi kan få fart på skräpet...

Vädret är underbart, ha det bra!

Undervisningen har blivit rutin, känns mycket tråkigt att det bara är en knapp vecka kvar nu. Jag har ju precis lärt mig hur man förklarar för en åttaåring hur man räknar ut 345-173, var alla klassrum är, hur man rättar på rätt sätt, hur man får tjugo små människor att lyssna, texterna till alla sånger, hur man tar mod till sig och vågar dricka te i lärarrummet och namnen på alla lärare och barn. Så många trevliga människor! Lärare som Mrs Morgan, Miss Riley, Mr Wood, Miss Walter och head teacher Mr Harden. Alla barn känner igen mig närhelst jag går utanför dörren för alla bor precis runt hörnet, världens skönaste känsla när de kikar på mig tvärs över gatan och ropar HIII MISS SWAHN SEE YOU MONDAY! Jag har varit i 10 olika klasser hittills tror jag, minst 200 elever. Sasha, Natalie, Lisa, Star, James, Luis, Jack, Amethyst, Callum, Josh, David, Luke, Rhianna, Tyler, Holly, Tiffany... I will miss you! <3

Vår favvisbänk på toppen av vår nya kulle.


Där brukar vi vila en stund.


Från bänken kan man se ett rugbyfält och skolgården som hör till min praktikskola, Leamington Primary.


Änder på shoppingcentrets baksida!? Vet inte hur de kom dit, haha.


Vi hittade vild-rabarber!


Ljuset är underbart på Sutton Lawns klockan 6 på morgonen.


Likaså på kyrkogården. Fiiiint. :)

Tidiga morgonpromenader på ens lediga dag sitter ju aldrig fel. Särskilt när det regnar.

Regält genomblöta blev vi, men vi hade askul för vi ville utforska en massa nya stigar vi har hittat. Äntligen vet vi hur man kommer till rugbyfältet och den stora kullen vi sett på avstånd, vi klättrade hela vägen upp och kollade in utsikten. Man kan se ända ner till centrum på ena sidan och till Kirkby och utkanterna på Mansfield på den andra. Kewl.

Vi har varit barnvakter åt Oliver hela helgen, första gången han sovit över här utan sina föräldrar. Allen och jag har underhållit, tagit promenader, matat, städat upp efter matningarna, badat, vaggat till sömns, blivit väckta klockan 5.30, bytt kläder och bytt kissiga blöjor. Så långt går det jättebra men seriöst, det går verkligen inte med bajsblöjor. Det går inte, jag måste spy. Usch och fy.

Mamma har kommit hem från en affärsresa till Etiopien häromdagen, måste komma ihåg att ringa hem ikväll när Oliver har åkt hem men innan det blir för sent. Imorgon är det bank holiday här så vi har tre dagars helg, skönt. Lite tid att återhämta sig behöver jag innan jag återvänder till småmonstrena i skolan.

Trevlig fortsatt helg!

Just det, jag har ju glömt att kommentera Green Days första singel på fem år som kom ut i förra veckan. Know Your Enemy är den första singel vi fått höra från bandets nya album 21st Century Breakdown som släpps om cirka två veckor (självklart har vi förhandsbokat ett ex som kommer levereras på releasedagen).

Det ser lovande ut! Know Your Enemy känns som en naturlig fortsättning på American Idiot och är väldans trallvänlig och fastnar på hjärnan. Precis som en bra singel ska va, rätt cool video också. Jag är impad. :)