.

Idag har jag roat mig med att sjunga lite. Hade låten Hello av Lionel Richie på hjärnan, så jag laddade ner ett backing track från guitarbackingtrack.com, pitchade upp den lagom mycket och lekte runt, spelade in med min skrutt-mikrofon och så. Resultatet nedan, det är ett jäkla skräp egentligen haha, men jag har ju inte lagt upp så mycket egenproducerat ljud så jag bjuder på den här.

Haha jag skulle ju ha en 200-inlägg-rubrik men det glömde jag förstås bort när jag skrev föregående inlägg. Precis som med 100. Lika tankspridd som vanligt.

Idag har jag och far varit kulturella, gått på museum och lärt oss en massa braiga onödiga saker, som att Gotland är tätast på antal arkeologiska fynd per yta i hela världen och att den största vikingatida silverskatten vägde 85 kg (varav 65 kg var rent silver) och hittades inte så långt från där jag bor. Och så har vi gjort ugnspannkaka som inte blev bränd utan faktiskt helt jättebra, så vi bjöd in moster Margareta på middag. Visst är vi väldans duktiga?

Åh, vad underbart det är såhär i slutet på vintern, början på våren, när solen börjar värma igen och luften går att andas. Tiden innan djävulsbjörkarna börjar avsöndra sån där hemskhet som förgiftar vårluften och kväver mig, gör världen till en smutsig hemsk plats att leva i.

Idag har fönster fått stå öppna och vinterdammet avlägsnats. Underbart. Det är så skönt att städa när man verkligen vill. The place still looks a mess, men det känns så mycket bättre. Djupt andetag. Jag lyssnar på Blur och trivs.

I natt kommer far min till Gotland, så vi ska hitt på nåt imorrn.

Grymt onödigt att köpa halvfabrikerad soppa egentligen, men jag bara älskar den här från Felix. Det är så gotttt, har ätit samma två dagar i rad. Det känns liksom mysigt på något vis att plastskålen som man får den i stöter ifrån sig vätskor, så det blir alldeles torrt när man ätit ur. Sånt gillar jag.


Btw verkar min kamera ha fått någon typ av anfall, han tycker att det är den 16 maj 2037 idag. Weirdo.

Igår gick det åt pipan på jobbet, jag var så trött efter hemresande och ingen vill köpa från en uttråkad tröttis.

Men idag skiner solen och en del av snön har smält, det är fettisdag, jag har sovit länge och gjort egna semlor som är mycket godare än Konsums överfeta skabb-semlor. Idag är en bra dag och jag tänker vara bäst på allt. När semlorna är slut ska jag äta nyttigt och börja gå och simma eller nåt och bli smal och underbar. Ha.

Mitt tvåtimmars-uppehåll mellan båtens anländande till Visby och jobbet kändes perfa att spendera på Almedalsbiblioteket. Har inte varit här på fyra månader, det blir aldrig lämplig tid. Utsikten har förändrats lite sen sist:

I Uppsala är det lite mindre snö än på Gotland, men det kompenserar med extra minusgrader. Förresten snöar det nu så snart är det väl lika illa här.



Anyways, igår var det släktmiddag på fancy fancy restaurang, mycket trevlans. Min käre bror har lånat mig några spel till min DS, mycket roligt. Jag och min kära mor har diskuterat senaste avsnitten av Lost, mycket intressant.

Imorrn åker jag hem igen och har sportlov och jobbar.

I min författarsjäl har drömmen om skapelsen av ett litterärt mästerverk återupplivats från sin sömn. Det har brainstormats och antecknats och funderats och klottrats sida upp och sida ner med skräp, jag vill verkligen, jag vill jag vill kunna skriva. Brottas för tillfället med frågan om jag vågar skriva på engelska istället. Ibland känns svenskan så begränsad, men jag har ingen aning om vilken språklig kvalitet min engelska text skulle ha. Tänk om de bara skulle skratta åt mig på de stora brittiska förlagen.

Att skriva en bok tar ju ändå ett tag, och förmodligen befinner jag mig inte längre i Sverige om den någon gång blir avslutad. Kommer jag verkligen känna för att publicera någonting endast i Sverige då? Blir inte det väldigt begränsat. Jag vill ju nå ut. Jag vill jag vill.

Det blev ett inlägg till innan avresa.

Det har varit mysigt att ha Individuellt Val under de har fem veckorna, lite omväxling att vara i samma "klass" som folk från Klinte och andra från andra program som man aldrig pratat med förut. Jag kommer dock inte sakna musikvalet hos vissa. Torsten kör alltid lite mjuk jazz som verkligen dämpar stressen och höjer kreativiteten tycker jag, men människor i rummet bredvid har ständigt dränkt den med typ 4-5 låtar på repeat under två veckors tid. Seriöst. Omväxling människor, nej? Inte det? Nähä.

Det sorgligaste som finns är när jag gjort underbart te för att förbereda mig för den kommande skoldagen, som får stå och svalna lite medan jag gör mig i ordning, sedan sätter jag mig och smuttar och teet är så hett och jag dricker så långsamt och klockan tickar och till slut måste jag hälla bort härligheten om jag inte vill bli sen till skolan. Sorg.

I eftermiddag avgår båten mot Nynäshamn. Vi har ju sportlov nästa vecka här, och jag kommer hem till Uppsala över helgen (åker tillbaka på måndag för jag behöver jobba). Min faster ska vara bortrest när hon fyller jämnt, så imorrn ska släkten ut på restaurang och fira henne i förskott. Mysigt.

Men jag får äta något nyttigt, för nu börjar min kropp snart förgås av onyttighet! Jag har varit alldeles för fokuserad på att plugga och jobba att jag sedan sover hela helgerna och tänker att jag måste ju vila upp mig och äta ordentligt så jag är redo för nästa vecka. Nu börjar det märkas hur konditionen gått ner och aptiten förändras, jag blir allt mindre sugen på vanlig varm mat och mer på olämpligheter. Skärpning! Jag kan ju inte skylla på vintern hur länge som helst, det är dags att hitta på något sätt att röra på mig.

Rapporterar åter när jag befinner mig i Uppsala. Ska se till att fota lite också.

Aeroplane - Red Hot Chili Peppers

Onsdag är lika med ledig dag, i alla fall fram till halv fyra då jag åker och jobbar. Därför brukar det bli på onsdagar som jag får göra sånt där skittråkigt som man inte hinner med andra dagar. Diska bort disken som blev när jag gjorde chokladbollar häromdan till exempel, yuck.



Men dagens viktigaste händelse är att jag och Allen har beställt en sprillans underbar ny gitarr för hans födelsedag. Nåt ska man väl ha när man fyller 20 och allt! Efter en del krångel gick beställningen igenom, det blev en PRS SE Single Cut som på bilden ovan fast i färgen Cherry Burst. w00t!

"det ligger någonting i det du säger. själv tycker jag att emo/alternativ-kulturen är minst lika mainstream som fjortiskulturen - där snackar vi riktig gruppmentalitet där alla lyssnar på samma sak och bär samma kläder för att finna en plats i gruppen. mainstream är lite diffust och jag tycker faktiskt att det är en ganska orättvis term som borde utbytas mot grupptryck. man borde inte bli klassad som smaklös bara för att man exempelvis lyssnar på samma musik som många andra.

nu tappade jag helt bort min poäng men.. ja."


Svar: Jo, det kan faktiskt vara sant det där med emo-kulturen. Sub-kulturer i allmänhet känns väldigt utsatta för grupptryck (aha, sub-grupptryck = inte mainstream = mainstream är inte lika med grupptryck).
Äh jag vet inte. Det är faktiskt flummigt det där med mainstream, men jag vet inte vilket ord som förklarar det bättre. Hela fenomenet är ju flummigt.

Och smaklös behöver man absolut inte vara, det vore ju konstigt om det inte fanns någon "mainstream"-låt värd att lyssna på då och då. Nej, jag har verkligen ingen aning om vad min poäng är heller, haha. Ignorera helt enkelt vad jag rabblar om, jag är helt borta. Bara för att jag skrivit en ful engelska-uppsats om kultur, sub-kultur och kulturchock så tror jag att jag är nåt.

Jag har tänkt lite på det här med mainstream-kulturen.

Jag har alltid undrat varför en viss typ av musik, klädstil, språk etc. är populärast och klassas som "mainstream" fastän jag känner mycket fler människor som inte alls hör till den gruppen. Då och då stöter man på någon som faktiskt lyssnar på sånt som är mest på radio och sånt, men inte särskilt ofta tycker jag. Och nu har jag kommit på en sak.

Det är helt enkelt så att de som är "mainstream"-typ av människor tycker väldigt mycket om att bilda en stor grupp. De låter sig påverkas av varandra och följer nuvarande mode på kläder, smink och musik. Folk som däremot INTE är den typen av männsika, de bildar egna små personliga grupper. De personifierar sin klädstil och väljer ut vad de vill lyssna på utan hänsyn till vad andra tycker om.

På detta sätt kan det finnas till exempel 30% "mainstream-människor" och 70% "alternativa människor" i Sverige utan att den alternativa gruppen verkar vara en majoritet över huvudtaget, eftersom de inte är någon grupp. De är individer. Utspridda. Det är ju inte så konstigt att om 30% av befolkningen lyssnar på ett särskilt band så blir de populärast. De övriga 70% kan lyssna på såväl emo som hårdrock som klassiskt som country som vilken genre som helst, massor av små grupper som aldrig blir lika stora som "mainstream".

Lite skumt, men jag tror det är så det är faktiskt. Vad tror ni?

Håller på och kollar upp lite utbildningsmöjligheter i England. Planen hittills är att läsa två år på college i Mansfield för att ta ett Higher National Diploma in Interactive Media. Sen är frågan vad man ska göra efter det. Det är möjligt att börja jobba med något media relaterat, det är möjligt att plugga vidare.

Om jag vill bli lärare måste jag göra bra ifrån under mina två HND-år så att jag kan läsa in ett Top-up Degree under ett år, lämpligen en Bachelor's Degree på University of Nottingham. När väl det är avslutat återstår ett år av lärarutbildning, närmaste ställe finns ännu längre bort i en stad jag inte kan stava till.

Fyra år på universitet, liksom. Palla, egentligen.

Men man kan ju alltid läsa två år och sedan börja jobba, det går ju att bestämma sig för att plugga vidare när som helst senare, eller hur?

Idag har jag verkligen fått tillbaka min lust för musik. Underbart!

Först spelade jag in en söt liten demo mest på kul, till min mamma på Alla Hjärtans Dag. Sen satt jag och Allen i telefon jättelänge och pratade gamla musik-minnen om alla faser vi gick i genom när vi växte upp. Nu har jag gjort en Playlist om några hundra låtar, gamla och nya, som står på shuffle och jag njuter.


Jag tror faktiskt att jag ska ta och skaffa mig en iPod Shuffle, jag har mesat fram och tillbaka med det där så jävla länge nu. Men nästa helg är jag i Uppsala, så då blir det köpa av. 2 GB känns liksom lagom, jag kan anpassa en playlist beroende på vad jag lyssnar på för tillfället. Jag lyssnar mest på shuffle i alla fall så det passar jättebra.

Då är bara frågan, vilken färg? Min gamla iPod mini var blå, det tror jag inte jag tar. Grön, röd eller rosa?

Jag vaknade med ett ryck tre minuter innan skolan började med vintertorra läppar och opackad väska. Jag anlände till skolan bara fem minuter sen, innan läraren märkt att jag inte var där, med allt i väskan, en äppelmuffin i magen och ny tröja på.

Det är i sådana situationer som hjältinnan i vår high school film stannar till av att alla stirrar på henne, av att världen verkar ha stannat. Tystnad som sprider sig, tills även läraren vänder sig om i slow motion med ett swoosh-ande ljud och får syn på henne. Insikten som kommer till henne för sent och hon ser ner på vad hon redan vet, på pyjamasbyxorna som hon fortfarande har på sig. Skrattet mullrar under ytan som en aktiv vulkan och när utbrottet kommer splittras hela världen och det är så pinsamt pinsamt pinsamt.

Men så rolig var ju inte jag, tack och lov. Jag hade jeansen på mig. Men ändå.

Fuck-a-doodle-doo, Green Day ska släppa nytt album. Det tog ju bara... fem år.

Först mjölkade de skiten ur American Idiot och red på sin mainstream-våg så länge som möjligt, plockade på sig sina grammisar, och sen gick de typ och dog. Spenderade sina pengar och gjorde några välgörenhetssinglar.

Trams. Med U2 också, fy fan.

Nu är väl pengarna slut, för nu klämmer trion ur sig en ny kreation och förväntar sig att de som var fanatiska tonårsflickor för fem år sedan fortfarande ska finnas kvar för att kräla vid deras fötter. Jo tjena.
På greenday.com kan man höra en liten snutt från någon låt på albumet som kommer ut i maj. Det låter väl... som förväntat. Som gamla tider. Gamla goda tider.

Ja, klart som fan att jag ska köpa skiten. De var ju ändå mitt första band, min första musikaliska kärlek. Men jag tänker inte kräla vid några fötter. Det lovar jag mig själv.

Äntligen är allting inbokat för praktiken! Flyget är bokat och nu är det bara att räkna ner dagarna (6 veckor och 4 dagar kvar). Jag kommer vara borta i 8 veckor och det kommer vara BÄST. Här är ställena jag ska göra praktik på:

• Vecka 14: Lokaltidningen The Chad i Mansfield
• Vecka 15: PÅSKLOV
• Vecka 16: Musikaffären Music Scene i Mansfield
• Vecka 17-21: Leamington Primary & Nursery School i Sutton-in-Ashfield, där jag ska vara lärarassistent för åldrarna 3-11 år :)

Ååh, ni anar inte vilken lättnad det är att få vakna när det är ljust ute (nu kan jag sova till 8.15 istället för 6.15). Det håller sig ljust längre också, nu har solen knappt gått ner när jag kommer till jobbet på kvällen. Skönt. Man blir så trött av allt mörker annars. Våren är i antågande trots allt!

Mycket glad dag idag. Har ändrat uppfattning om Bild och Form A. Jag tycker ändå att kursen gott kunde ha hetat Lekstuga med Torsten, men roligt är det i alla fall! Igår eftermiddag återupplivade jag mina artistiska livsandar och tecknade lite, idag leker vi med lera. Jag har gjort en cirka 20 cm hög replika av "the four toed statue" från Lost. Vadå, jag är inte nörd.



Jag lägger upp bild på mitt mästerverk när den är bränd och klar. :)

Detta är ett reklamblad för en kosttillskotts-produkt med ganska identiskt innehåll som de produkter som jag säljer på jobbet, och de funkar minsann lika bra för unga kvinnor som för gubbar. Hmpf.

Hm. Det är lätt att hålla med om horoskopet idag faktiskt.

TIllbaka till Slite och dags för IV-kursen Bild och Form med Torsten. Har spenderat förmiddagen med att kolla på samma gamla photoshop-guider på moderskeppet som vi redan gått igenom i Multimedia och som jag hade kunnat göra hemma i min ensamhet om jag hade velat. Suck.

Det hade ju inte suttit fel att få träna lite foto med en ordentlig kamera, med eftersom vi är 22 elever som valt denna kurs och alla utom två systemkameror är stulna eller trasiga, så lär man få begränsad tid att låna en sådan under de två veckorna kursen pågår. Med andra ord, det slutar förmodligen med att jag fotar med min egen kamera.

Slutsats: Jag kunde ha lärt mig lika mycket om jag stannat hemma.

Haha, lite kul grej, på den här sidan kan man skapa en bild av de vanligaste orden på en blogg. Den räknar bort vanliga tråkiga ord, typ "och", och verkar bara räkna med de nyaste inläggen, vilket är lite synd, men ändå lite finurligt tycker jag. :) Min bild innehåller till exempel massa mat-ord just nu eftersom jag skrivit recept nyligen.

Musikfestival. Igen. Och som varje år fylls min själ med denna motstridiga känsla. Som varje år undrar jag om det här verkligen är den bästa musiken på den svenska marknaden. Skandinaviens största tv-produktion. Herregud. Det finns väl två alternativ. Antingen är det här verkligen vad majoriteten av svenska folket uppskattar, eller så skyr helt enkelt alla riktiga musiker denna makabra föreställning som pesten.

Ändå tittar jag. År efter år. Sådan är ondskans hypnotiska kraft.

Rent innehållsmässigt var det väl som alltid. Möjligen kändes det lite svajigare än vanligt. Jag tyckte liksom att det inte bara var Shirley som lät lite skakis på rösten. Kanske är de drabbade av massförkylning allihopa. Expressen har gett Alcazar fyra getingar, men då föredrog jag nog nästan Emilia med You're My World, faktiskt. Med bara två getingar. Och Caroline af Ugglas får mig att må illa. Förlåt mig, eventuella högre makter, för att jag är så äckligt ytlig.

Eller vänta, är inte "äckligt ytlig" själva ledorden för det här spektaklet?

Jag har ofta tyckt att det knappt finns några bra kvinnliga artister. Att de är tråkiga och låter likadant allihopa, liksom. Men nu har jag faktiskt samlat på mig några guilty pleasures med just kvinnliga sångerskor. Varierande musikalisk talang och framgång (ofta har folk med liten talang stor framgång, visst är det märkligt?), det må sägas, men de kan verkligen inte anklagas för att låta likadana som varandra. Tadaa!

Janis Joplin - Cry Baby
Kate Nash - Stitching Leggings
Katy Perry - Hot N Cold
Leann Rimes - Amazing Grace
Veronica Maggio - Måndagsbarn

Hedersomnämnande till min vän, Clara Lindsjö - Scapegoat

Man lär sig något nytt varje dag. Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft ett behov av att skala en tomat.



2 port

200 gram pasta
100 gram fryst hackad spenat
3 klyftor vitlök
4 färska tomater
1 matsked olivolja
1 bit mozzarella

- Skala tomaterna och skär dem i mindre bitar. Hacka vitlöken fint och stek den gyllenbrun i olivoljan. Tillsätt sedan tomaterna och mosa ihop allt litegrann. Låt puttra i cirka 15 minuter tills såsen är tjock, rör om då och då.
- Koka pastan enligt instruktionerna på paketet. Tillsätt spenaten för de sista tre minuterna av kokningen. Skär mozzarellan i tärningar. När pastan är lagom mjuk, häll upp i durkslag och blanda den med tomatsåsen och mozzarellan i en skål.

Mansfield-området, där Allen bor, har fått sitt värsta snöfall sedan 1990. Random.
Men det ser värsta fiiint ut, Allen fotade hur det ser ut utanför deras hus:


Lokaltidningen The Chad, som jag ska göra praktik hos i vår, har varit ute och filmat i Mansfield och pratat med små tanter och sånt. Det är ju så gulligt! Känns skumt att se alla gator i Mansfield som jag känner igen, åååh, va synd att jag inte är där NU. Jag vill också ha kul med engelsk snö! Kylan här suger.

Jag har ganska länge läst bloggen korf.blogg.se, och liksom haft för mig att det var en bekant till mig som låg bakom den. Nu i efterhand vet jag inte riktigt varför, bloggen var inte särskilt personlig eller så utan mer allmän, men av någon anledning tog jag alltså för givet i flera månader att det var hon som skrev den.

Igår skulle jag klicka mig in på bloggen, men då hade ägaren lösenordsskyddat den. Jag kontaktade min bekanta på Facebook och det visar sig alltså att det inte är hennes blogg. Någon som har någon aning om vems det kan vara? Jag minns inte ens hur jag hittat den. Personen i fråga verkar gå natur på gymnasiet och ha en egen häst. Hade som nyårslöfte att lära sig ett nytt ord varje dag.

Anyone?

Igår verkade alla mina problem vara så långt borta
Nu ser det ut som om de är här för att stanna
Åh, jag tror på gårdagen

Plötsligt är jag inte hälften så mycket man som jag brukade vara
Det finns en skugga som hänger över mig
Åh, gårdagen kom så plötsligt

Varför var hon tvungen att gå, det vet jag inte, hon ville inte säga
Jag sa någonting fel, nu längtar jag efter gårdagen

Igår var kärleken en sån enkel lek att leka
Nu behöver jag ett ställe att gömma mig på
Åh, jag tror på gårdagen


Vad säger ni, ingen hit direkt? Skalbuggarna liksom.

"Tror du att det var hon?"
"Hur fan ska jag veta det?"
"Intuition, till exempel."
"Jag hade glömt att koppla på den."
"Din förbannade slarver."
"Jag har semester. Skål."

             - Från doktor Klimkes horisont, sid 137

Imorse såg jag bilderna på nyheterna, av hur fjädrar till våra dunkuddar, täcken och jackor plockas av levande fåglar. Fjädrarna får sedan växa ut, innan de rivs loss från fåglarna igen. Detta kan upprepas 4-5 gånger under en fågels livstid. Sådan behandling är klassad som djurplågeri och är olaglig enligt EU:s regler, men det händer alltså ändå.

Varför? Pengar. Billiga produkter säljer, och man får fler fjädrar från en levande fågel.

Affärerna i Sverige som säljer produkter som innehåller dessa fjädrar har inget sätt att kontrollera om de tagits från levande fåglar eller inte, utan antar att det inte sker eftersom det är olagligt. Kalla Fakta har nu i veckan presenterat en utredning om att det faktiskt alltså ändå sker

Så vad kan man göra åt det? Jo, kontroller måste utföras som ser till att allting går rätt till, att djurplågeriet stoppas. Om vi som konsumenter frågar i butik så ska vi kunna få reda på varifrån dunen kommer, vi måste ha rätt att veta vad vi köper. Djurskyddet Sverige har nu startat en kampanj med namninsamlingar för att göra klart för myndigheterna att vi bryr oss om detta och vill stoppa djurplågeriet.

Vi kan betala lite extra för våra kuddar om vi vet att allt gått rätt till! Många produkter är nu märkta med Fair Trade, vi vill ha Djurskyddsmärkning på dun-produkter! Läs mer om kampanjen och skriv på namnlistan här.

Scones är underbart.

Har varit lagom lat i helgen, gjort klart lite engelska-grejer och sen chillat och kollat på Lost och lagat mycket mat. Kul grej är att jag och mamma kollade på några avsnitt från LOST säsong 1 tillsammans förut, och nu är hon helt hooked. :) Man har ju världens bästa morsa, hon har kollat ända till säsong tre nu.

De tre första avsnitten som hitills kommit ut av säsong fem verkar mycket lovande och spännande.

Mer LOST åt folket!