01001011

I held the phone in my trembling hands
Almost dropping it
But determined to hold on

You mustn't go away
I must dial once again
Dial your number
One last time

Your voice smiling at me
A prerecorded message
Just like always
Like you were there
Like you were alive

How can you be so real
Laughing from beyond the grave

You will never answer my call again
But you left a part of you for me
Your voice and laugh is saved
Eternally

The last bit of your soul
Lingering in some databse
Ones and zeros
That's all we have left in this world

Tre lager

Jag vet att jag är långt ifrån fördomsfri
Men jag kan inte låta bli med er som söker sympati
När det finns barn som svälter i områden kring Sahara
Har jag ingen sympati för Fröken Tre-Lager-Mascara

Du finns inte för mig

Är det inte märkligt
Hur främlingar beter sig mot varandra?
Två människor på en busshållplats
På varsin sida om en osynlig vägg

Visst ser de varandra
Plågsamt medvetna om varandra
Men ändå fortsätter man att låtsas
Låtsas som om man inte finns

Jag står i min värld och du står i din
Två resenärer men vi reser inte tillsammans
Du finns inte för mig och jag finns inte för dig
Om man inte slår hål på väggen

Ursäkta? Vet du vad klockan är?
Och väggen spricker som en såpbubbla
För när du behöver någonting av mig
Då finns jag.

Stad av ljus

När man kommer in mot Slite
Klockan tjugo över tio på kvällen
Och det är alldeles mörkt överallt
Så ser man plötsligt lampor i mörkret

De sträcker sig upp mot himlen
Det ser faktiskt ut som en hel stad
Om man kisar med ögonen
Så kan man inbilla sig att det är vackert

Jag brukar tänka mig att det är höghus jag ser
Att det egentligen är New York jag kommer hem till
Eller något annat som är stort och vackert
En stad som alltid lever och aldrig sover

Men egentligen är det bara Cementa
Och Slite är ganska dött
Lamporna sitter på fabriksskorstenar
Och inte på glassiga höghus

Det är tyst på torget när jag stiger av bussen
Orten som är mitt hem ligger alldeles stilla
Och även om man kan kalla det dött
Så är det ett bra ställe att sova på

Jag älskar dig som fan

(igår kväll på busshållplatsen var jag trött. plötslig kom en melodi och en låttext till mitt huvud så jag skrev ner vad som kom. låten är verkligen olikt mig, måste sjungas av en sån där manlig svensk popartist som jag för det mesta finner grymt irriterande. um, feedback?)
---------------------------


Vet du varför jag lyssnar på dig
Varför jag slåss och kämpar för dig
Vet du varför jag torkar mina tårar
Och lovar att försöka igen

Vet du varför världen är grå
På alla sätt man kan hitta på
Men får färg igen
När du är här

refr.
Jo, för jag älskar dig som fan
Ja, jag älskar dig som i helvete
Och i helvetet kan man inte leva
Om man inte har nån att älska

Havet

ibland ligger havet tungt och svart
som en stor svart sten
ett stelnat lavafält

ibland är havet alldeles lätt
och rinner ihop med himlen
det blir ett enda stort blått
som om vattnet går i uppförsbacke
och blandas in med molnen

ibland ligger dimman så tät
att varken hav eller himmel syns

jag kan bara anta att havet
också har dåliga dagar ibland
sådana dagar när man blir helt blyg
och inte vill synas

RSS 2.0