Stad av ljus

När man kommer in mot Slite
Klockan tjugo över tio på kvällen
Och det är alldeles mörkt överallt
Så ser man plötsligt lampor i mörkret

De sträcker sig upp mot himlen
Det ser faktiskt ut som en hel stad
Om man kisar med ögonen
Så kan man inbilla sig att det är vackert

Jag brukar tänka mig att det är höghus jag ser
Att det egentligen är New York jag kommer hem till
Eller något annat som är stort och vackert
En stad som alltid lever och aldrig sover

Men egentligen är det bara Cementa
Och Slite är ganska dött
Lamporna sitter på fabriksskorstenar
Och inte på glassiga höghus

Det är tyst på torget när jag stiger av bussen
Orten som är mitt hem ligger alldeles stilla
Och även om man kan kalla det dött
Så är det ett bra ställe att sova på

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0