.

Idag har vi Multimedia, men det är nästan ingen här förutom jag. Jag har gjort ett förslag på bakgrund till hemsidan åt vår webb-tidning. Den blev inte direkt särskilt avancerad, men Susanne verkar gilla den. Vill ni kolla på hur den ser ut så ligger den uppe på donnermedia.se nu. :) Jag lekte lite med penslar och gjorde en ny bakgrund till bloggen också, jag vet inte, blev den någe bra tycker ni? Lite rörig kanske. Ska göra en snyggare header någon gång.

Idag var jag med på elevrådsmöte (elevrådet börjar bli värsta seriösa business alltså) och blev utsedd till Vice ESO. Där ser man. Micke har varit på ESO-utbildning så han ska lära mig lite.

Annars händer det inte så mycket, ska in och jobba igen ikväll förstås. Imorrn börjar gymnasiemässan, så då är det bara att ta bussen klockan 8 till Visby och pallra sig upp på scen. Haha, gud va jag har blivit bortskämd som tycker det är tidigt att ta 8-bussen, i Uppsala tog jag minsann 7.40 bussen vareviga morgon.

På lunchrasten plockade jag isär två gamla smycken och gjorde ett nytt örhänge. För jag tyckte det var kul.

Originaltitel: For One More Day
Genre: Drama
Ålder: Vuxenbok
202 sidor i svensk pocket
Mitt betyg: 4/5



Från författaren till Tisdagarna med Morrie och Fem personer du möter i himlen kommer nu Ge mig en dag till, en lättläst bok om ett allvarligt ämne. Chick Benetto har hela sitt liv försökt vinna sin pappas uppmärksamhet och kärlek, utan att stanna för att tacka sin mamma för allt hon gjort för honom. Dagen då modern dör blir början på en utförsbacke i Chicks liv. Hans baseball-karriär är över, hans äktenskap rinner ut i sanden och han börjar dricka. När han får veta att hans dotter gift sig utan att bjuda sin far till brölloppet, inser han att han sjunkit till botten. Hans familj vill inte veta av honom längre, han har ingenting kvar. Fast besluten att ta livet av sig återvänder han till sitt barndomshem, men hans upprepade självmordsförsök misslyckas. På gränsen mellan liv och död träffar han sin döda mor. Nu får han en chans att spendera en dag till med den person som varit viktigast i hans liv. Han får en chans att återuppleva, förstå och förlåta sitt förflutna.
   Mitch Alboms böcker analyserar frågor om död och liv, förlust och sorg, ånger och förlåtelse, och de små sakerna i livet som gör de stora skillnaderna. Korta kapitel som blandar tillbakablickar till Chicks barndom med nutiden gör texten lätt att läsa och lockar läsaren vidare. Karaktärerna blir väldigt levande och lätta att känna igen sig i, utan att stereotyper som den kärleksfulla mamman och den övergivande pappan riskerar att bli klyschor. Chicks mamma är originell och får mig att le, känna igen mig själv och personer i min omgivning. Har du läst och uppskattat Alboms tidigare böcker kommer du säkert uppskatta denna. Har du inte det, så är det på tiden nu. Denna bok är kort och lätt om du vill prova på Mitch Albom.
   Ge mig en dag till går att köpa på pocket lite varstanns, till expemel på färjan till Nynäshamn eller på Coop i gallerian i Visby. Eller låna av mig?

eller promenader, paj, poeter och pastasås.

Det är bara några av sakerna som min helg inkluderat. Tyvärr har den inte inkluderat något bloggande, av två anledningar. Dels hade jag inte så mycket tid, och dels hade jag ingen laddare till min dator, så den dog. Återstånden från de döda på den tredje dagen, eller nåt.

Farmor och farfar anlände på lördagen. Jag har nog aldrig spenderat så här lång tid med dem ensam, det var faktiskt riktigt mysigt. Man vet aldrig när jag får tillfälle att prata med dem ordentligt nästa gång, om någonsin. Vi tog en promenad runt Slite, sedan värmde farmor en squash-paj som hon tagit med. Gott. Om det finns en himmel så äter man bara farmors mat där, jag lovar. På kvällen gick vi på en konsert i kapellet tvärs över gatan. Det var en saxofon-kvartett som spelade, med en solist på akustisk gitarr. Helt okej faktiskt, lite lagom långt, och de verkade uppskatta det, det var lite 40 och 50-tals visor och så.

På söndagen tyckte farfar att vi skulle åka över till Fårö eftersom jag aldrig varit där, så vi drog dit och fotade raukar och sånt (lite bilder kommer upp så småningom på min bilddagbok). Blåsigt och kallt som in i helvete var det! Sen var vi bjudna på fika hos moster Margareta. Hon känner inte min farmor och farfar särskilt bra, men de kom bra överrens, pratade och pratade. Till sist åkte vi hem och jag lagade mat. Jag visste att maten fått godkänt när farmor bad om receptet på min pastasås. Success!

Det sorgliga som hände var att Allens hamster Borat rymde. Jag älskar den där hamstern, han är så söööt. Hans mamma hade förmodligen glömt buren öppen, för han smet och försvann. De letade överallt, men han fanns ingenstans. Skumt. Allen tycker i alla fall att det är bra att han får leva sina sista hamster-dagar i frihet. Han trivs kanske bättre så. Eller så kommer han kanske tillbaka en dag?

Naj, nu ska jag göra nåt produktivt, hade jag tänkt. Måndags-plikterna kallar!

Ciao!

Jag vaknade nyss klockan kvart över sju och kunde inte somna om, så jag gick upp långt innan väckarklockan gick av. Det har nog aldrig hänt sen jag flyttade hit för ett år sedan. Kanske ville min kropp kompensera för att jag försov mig igår?

Det har varit en lång vecka, jobbat fyra kvällar i rad. Det tar verkligen på en att gå till skolan klockan 9 och inte vara tillbaka från jobbet förrän halv 11. Men jag tror ändå att det är värt det. När väl skatten dragits av (35%, rena jävla stölden) så har mina 59 sälj denna vecka skrapat ihop till 950 spänn. Fortsätter jag med det i några veckor så ligger jag rätt bra till sen.

I skolan är det snart dags för ännu ett gig, gymnasiemässan i Rakethallen nästa vecka. De låtar som är nya för mig denna omgång är Grace Kelly och Timglas. Snacka om olika sång-stilar. Det som känns nervösast med Timglas är att det känns som om så många kan och älskar den låten medan jag aldrig direkt varit ett hardcore Lars Winnerbäck-fan, och så ska jag stå där och låtsas som om jag är cool nog att sjunga en cover på hans mästerverk. Jag har i alla fall lärt mig älska låten sen jag lärde mig den för, umm, typ 22 timmar sedan.

I helgen kommer mina farförälrar till Gotland och hälsar på för att "se hur jag har det", så jag ska hänga med dem och gå på saxofon-konsert. Shit, tänk om jag måste laga min studentmat till farmor, som alltid varit ett geni i köket och lagar ALLT från scratch. Min mat dög för mamma, men farmor...

Nu jäklar ska jag väl äta lite frukost för en gångs skull. Det trodde ni inte! Det känns som om jag ätit helt fel hela veckan, jag känner inte hur hungrig jag är när mitt huvud är upptaget med annat. Igår pallade jag ett äpple som ramlat av grannens träd in i min trädgård, och det var fan det godaste jag ätit på hela veckan.

Så åt fanders med er!
Vi ses väl i skolan, ni som pallrar er dit. :)

Sånna här fula insekter finns det typ överallt nu känns det som. Usch. På ytterdörren, i tvättstugan, i källarförrådet, bakom föremål i hörn... Igår skulle jag ta ut pengar i automaten, och då hade en stor röd fuling tagit sig in INNANFÖR glaset i skärmen. Hur fan kom han dit? Snacka om obehaglig överraskning när jag tittade upp för att skriva in min PIN-kod.

Hoppas det blir vinter snart så dom dör. Death to them all! DEATH I SAY!










Foto: Emilia Burchmore

Igår hade vi Multimedia och tränade photoshop. På alla andra lektioner slänger lärarna bara in oss i programmen typ "jaja, fixa nåt i photoshop" och man ba "eeehh jahaaa ummm ja jag klickar väl på några knappar lite random då..." Men Susanne, hon gör allting från början minsann. Vi tittade på en trevlig liten hemsida som heter Moderskeppet, där vi började med att titta på lite filmer om grunderna i photoshop. Det mesta av det var ganska lätt, det hade man listat ut själv liksom, men en del saker var nog bra att repetera, eller så insåg man att man själv kunde ha gjort saker och ting på smartare sätt så det blev bättre. Vi orkade inte titta på allt, utan vi hoppade vidare till lite steg-för-steg guider, och jag lärde mig göra bland annat de här bilderna:



Den sista tog massa lång tid! Samtliga photoshop-guider från Moderskeppet kan du hitta här.

Experimenterade vidare hemma med "målning"-looken:

(igår kväll på busshållplatsen var jag trött. plötslig kom en melodi och en låttext till mitt huvud så jag skrev ner vad som kom. låten är verkligen olikt mig, måste sjungas av en sån där manlig svensk popartist som jag för det mesta finner grymt irriterande. um, feedback?)
---------------------------


Vet du varför jag lyssnar på dig
Varför jag slåss och kämpar för dig
Vet du varför jag torkar mina tårar
Och lovar att försöka igen

Vet du varför världen är grå
På alla sätt man kan hitta på
Men får färg igen
När du är här

refr.
Jo, för jag älskar dig som fan
Ja, jag älskar dig som i helvete
Och i helvetet kan man inte leva
Om man inte har nån att älska

"Klockan 11:53 påkördes en dam i Slite så illa att hon avled av skadorna. Det var utanför Pressbyrån som olyckan inträffade. Damen blev påkörd av en lastbil och avled av skadorna hon ådrog sig. Uppgifterna från polisen var vid middagstid knapphändiga."

Så står det i en artikel på helagotland.se idag. Pressbyrån är typ, 50 meter från min lägenhet! Det skulle liksom kunna vara min granne som blev påkörd och DOG! Shit va läskigt. Var var jag klockan 11:53...? Jag var hemma på lunch i min lägenhet. Jag måste ha kommit ut bara ett par minuter efter det där hände för att vara tillbaka på skolan till klockan 12. Om jag bara hade sett mig om skulle jag kanske ha sett det.

Känner mig lite skärrad asså. Det kan ju vara någon jag känner. Det kunde ha varit JAG.

Emmy hemsidorna är ju grymt oorganiserade - det finns hur mycket information som helst men det är nästan omöjligt att hitta vilken tid det sänds, och vilka som vann, vilket var det enda jag var intresserad av.

Michael Emerson vann inte. Damn it.

Nu sitter jag i alla fall på Textkommunikationen. Vi ska dra igång en webb-tidning, och Susanne och Tomas tyckte tydligen att den kan ju jag designa på min Multimedia-lektion. Ah, the responsibility! Nä men, det kan ju bli kul, bara Susanne hjälper mig så jag fattar hur jag ska göra. :) Tufft. Jag länkar när jag har någonting att visa upp. Nu måste vi hitta på lite kategorier och idéer till tidningen. Cheers.

PROTEST! JAG KRÄVER KULTUR PÅ SVENSK TV!

...Ikväll är det Primetime Emmy Awards. Amerikaner och engelsmän kan följa denna händelse live - men det sänds inte i Sverige. Skandal.


Kom igen, det är ju Emmys. Det är väl ändå nästan lite allmänbildning? Skärpning SVT! Ge oss kultur! Visst, cermonin börjar klockan 2 svensk tid natten till en måndag, men alla fotbollsmatcher sänds ju för fan hur sent som helst, och det klagar minsann ingen på. I England börjar sändningen live från röda mattan klockan 11 och själva cermonin klockan 1 på natten engelsk tid. Det är ju bara en timme tidigare. Varför sänder de och inte vi? Är svenskar inte lika intresserade? Varför inte?

Jag ville ju heja på Michael Emerson, som är nominerad till Best Supporting Actor i kategorin drama för sin roll som Benjamin Linus i Lost. Sjukt duktig skådespelare, författarna skrev om manuset bara för att behålla honom i serien för han var en sån intressant karaktär. Men om han vinner så missar jag det. Snyft.

Allen har under ett par veckor nu långsamt men envist försökt inviga mig i mannen som är the King of Pop. Skaparen av det mest sålda albumet på planeten (Thriller har sålt 108 miljoner ex, ingen kommer ens i närheten, AC/DC ligger tvåa med Back In Black på "bara" 42 miljoner). Igår kväll såg vi dokumentären Living With Michael Jackson. Jag har vid det här laget börjat erkänna att han gjort grym musik, är en sjukt duktig sångare och än mer otrolig dansare. Så senare på kvällen satt jag och lyssnade på Smooth Criminal, Billie Jean, Thriller, Don't Stop Til You Get Enough... och jag ville dansa.

Okej, jag har inte dansat sen Gud vet när. Jag har ju aldrig direkt haft kroppsbyggnaden av en dansare, så jag har alltid kännt mig mest ful och klumpig. Men klockan 11 på kvällen igår röjde jag plats för ett så stort dansgolv som det gick i min lägenhet (det blev en cirka 2 gånger 4 meter stor yta). Jag kopplade datorn till förstärkaren och lät Michael Jackson strömma fritt. Och jag dansade. Inte fullt så smidig som the man himself kanske, men jag måste ha rört på mig en hel del i alla fall, för jag svettades som en gris fastän jag öppnade fönstret ut till den kyliga höstkvällen.

Fan va drygt det är med självutlösare. Önskar jag hade en modell (mycket snyggare än mig) som jag kunde fota när jag ville, så jag kunde se vad fasen jag håller på med.



Razorlight - Fall, fall, fall

Jag har upptäckt bloggkoll.com, mycket praktiskt om man vill kunna följa massa bloggar och få allt på samma ställe, utan att gå in på varje och kolla efter uppdateringar hela tiden. (Jag försöker länka min egen blogg dit men det strular, hoppas jag lyckas få en länk att funka snart.) I och med detta har jag återupptäckt många Uppsala-människors bloggar. Herregud vad mycket folk som är utbytesstudenter i år! Paris, Madrid, New Jersey, Arizona och Nairobi - jag är impad. Längtar till min utlandspraktik!!

Vägde mig idag. Jag fortsätter köra ViktVäktar-metoden på egen hand, har tappat 6,5 kilo sen i våras, vilket dragit ner mitt BMI från 28,2 till 26. Inte långt kvar, när jag väl är nere under 25 ligger jag i alla fall på normalvikt. Vill du också räkna ut ditt BMI kan du göra det här.

Uppdatering: Aha, nu funkar det. Bli medlem på bloggkoll.com här, och lägg sedan till min blogg och alla andra du vill följa. :)

när dagen blir mörk och när snön faller vit
då skrider hon närmre, då kommer hon hit
och då vet man, att snart är det jul

Är det bara jag som redan känner av lite jul-längtan? Det är ju faktiskt bara 95 dagar kvar. :) Någon snö som faller vit har man väl slutat förvänta sig vid det här laget, det blir inget av med det i alla fall. Men mörkret och kylan, den börjar komma krypande. Jag saknar skridandet i domkyrkan kring lucia! Jag kommer missa Uppsala Musikklassers luciakonsert i år IGEN, är på Gotland och jobbar. Sad! Har grovt med musikklass-abstinens, nu när kören skiter sig också. Det blir individuell sång-coaching istället. Tänk att jag blivit en sån kör-tönt att jag faktiskt saknar att hålla på med klassisk musik. Lite Brahms Requiem skulle inte sitta fel.

Ibland har man konstiga saker på hjärnan. Dessutom är det ALLTID sjukt dåliga låtar som har den tendensen. En liten rackarns fras som varit envis och återkommit till mig den senaste veckan kommer från Wizard of Oz. Varför? Vem vet.

min 2000-tecken-artikel blev klar till slut, så här blev den:
---------------------------------------------------------------------

Utbildningminister Jan Björklund påstår gång på gång att svenska skolor har mest skolk, mest skadegörelse och grovt språk i världen och att svenska elever ligger ”långt ner på listorna” i internationella undersökningar. Men stämmer verkligen det? Jan Björklund vill ge intryck att den svenska skolan är i kris, men undersökningar han själv refererar till säger faktiskt annorlunda.

SR:s programserie ”Kris i skolan?” presenterar en utredning där de kontrollerat källorna Jan Björklund anger för sina upprepade påståenden. Förvånansvärt visar de internationella undersökningarna att Sverige ligger över genomsnittet på många områden, vi toppar till exempel listorna om läsförståelse. Uppgifter om skolk, skadegörelse och trivsel finns endast i en enda undersökning. I denna undersökning tillfrågades 160 rektorer och 4000 elever.
     Om man tittar på elevernas svar så känner sig svenska elever i genomsnitt säkrare och trivs bättre än elever i andra länder. Så var får utbildningsminister sina uppgifter ifrån? Jo, ifrån de 160 tillfrågade rektorerna, vars uppgifter lägger Sverigelängre ner på listorna jämfört med andra länder. Denna undersökning av rektorer verkar alltså vara den enda statistik som överrensstämmer med ministerns påståenden - i alla andra delar av undersökningarna ligger Sverige bra till.
     När SR träffar Jan Björklund och frågar varifrån han tar sina uppgifter blir han genast mycket defensiv och ger inget annat svar än att han ska ta fram statistik och visa vid ett senare tillfälle. När han gör detta visar det sig mycket riktigt att det enda han tittat på var uttalanden från de 160 rektorerna - de 4000 eleverna verkar han inte ha räknat med alls. SR poängterar att Sverige ligger väldigt bra till i många delar av statistiken, och Björklunds svar blir att man måste ”se till helheten”.
     1989 skrev Folkpartiet att man måste vara ”försiktig med ord” och om man använder ett ord som ”kris” tillräckligt många gånger, så börjar folket tro att det finns en kris, även om deras egna vardagssituationer ser bra ut. Nu, 2008, verkar inget av denna återhållsamhet finnas kvar i partiet.

Idag har vi skrivit insändare om detta:


Förundersökningsprotokollet rörande Arbogamorden finns tillgängliga för allmänheten att hämta på Pirate Bay. Detta inkluderar obduktionsbilder på de små barnen, bara 2 respektive 4 år gamla, som väckt stor uppmärksamhet. Vad finns det för intresse att se sådana bilder, om man inte måste? Att de ens laddades upp med dokumentet från början kan ifrågasättas. Att Pirate Bay sedan vägrar ta ner materialet trots att barnens far ber om det, är fullständigt oacceptabelt. Tryckfrihet i all ära, men varför skulle någon vilja se detta? Allmänhetens groteska nyfikenhet ska inte behöva orsaka att dessa bilder fortsätter cirkulera, fortsätter påminna om det fruktansvärda. Man har ingen anledning att sprida dessa bilder. Det är inte tal om bilder på en farlig mördare som allmänheten behöver varnas om, det är bilder på mördade barn. Att ens vara nyfiken att se det är ju nästan sjukligt. Gå och se en skräckfilm istället!

/ Tjej i Slite


När vi var klara med det fick vi lyssna på ett ca 40 minuter långt radioprogram, ta anteckningar (det var sjukt svårt att hinna anteckna!) och sammanfatta i en artikel om 2000 tecken. Det var inte särskilt lätt. Fatta stressigt det är att vara journalist. o.O Fast man vänjer sig väl när man har gjort det några hundra gånger.

Exodus, av Julie Bertagna, köpte jag genom en bokklubb för kanske 4-5 år sedan. Jag läste den en gång, och sedan dess har jag kommit ihåg den som en av de mest fantastiska och gripande böcker jag har läst. I somras hittade jag av en slump boken Zenith på Amazon och kände igen författarnamnet. Vid närmare granskning visade sig detta vara uppföljaren till Exodus. Jag köpte boken utan tvekan, och den levde faktiskt upp till mina höga förväntningar.

Exodus börjar år 2099 på den lilla ön Wing. På denna ö har 15-åriga Mara bott i hela sitt liv och sett ön bli mindre och mindre allteftersom vattnet stiger. Globaluppvärmningen har till sist fått nästan all polaris att smälta och haven att svämma över. Solen bränner genom ozon-lagret och över havet rullar fruktansvärda stormar. Båtarna som brukade åka från Wing till fastlandet hittar inte längre något fastland någonstans omkring, och all kontakt via radio, television och telefon är sedan länge bruten. Hela världen verkar ha drunknat. I ett desperat försök att överleva tvingas Mara lita på ett rykte från länge sedan: att man skulle bygga städer på pelare högt över havet där man kunde leva. Mara reser med sitt folk i små båtar söderut och hittar mot alla odds staden New Mungo som står på sina pelare över havet. Men runt staden går en mur, flyktingar släpps inte in. Runt murarna finns ett helt flyktingläger av båtar fulla med människor som förtvivlat försöker ta sig in...

Den otroliga resan som börjar i Exodus får sin fortsättning i Zenith, en historia om överlevnad, mod, hopp, kärlek och förlust. De båda böckerna är en fantastisk läsning, spännande och rörande, lite skrämmande och mycket inspirerande. Historian ger oss en varning men ändå en regäl dos hopp, en uppmaning om att uppskatta vad vi har och att ta hand om det - innan det är för sent.

Jag väntar med spänning på den tredje boken, Aurora.

I lördags var det Kulturnatt i Uppsala. Stan var helt full med folk och saker som hände, så vi rusade runt mellan alla aktiviteter för att fånga en skymt av så mycket som möjligt. Det var musik och teater, utställningar och föreläsningar, uppvisningar och demonstrationer så det bara sprakade om det. Dessutom sprang jag in i så pass trevliga människor som Agnes, Maria, Matilda, Anna, Liza och Kristin (i ungefär den ordningen). Vissa av dem var det MYCKET längesen man träffade, mycket trevligt!

Här är några av sakerna vi såg och som jag hann fotografera i farten:



Dykare i Fyrisån, änder i forsen och demonstration av Koreanska kampsporter.


Öppen repetition av teaterföreställningen Zorro på Uppsala Stadsteater.


Konstutställning på Uppsala Stadsteater och indisk musik i St. Mikaelskyrkan.


Utställningar och musik i Upplandsmuseet.


Domkyrkan och St. Eriks torg.

Jaha, nu är jag här igen, mitt barndomshem i Björklinge utanför Uppsala. Kom med båten i går kväll. Har varit ute på morgonen och plockat päron och äpplen från fruktträden, passar på att äta så mycket äpplen jag orkar eftersom jag är allergisk mot nästan alla äpplen som går att köpa i butik (vi tror det är bekämpningsmedlen jag reagerar på).

Om ett par timmar tänkte jag ta bussen till stan, ska gå ut och fika lite med päronen (inte frukterna då, utan människorna), man har ju aldrig tid att prata ordentligt alla tre när man bor så här långt bort. Sen så är det Kulturnatten i Uppsala, så vi får se om vi hittar på nåt kul att göra. Och så handledarutbildning imorrn innan jag drar mig tillbaka till ön.


Från båten.                            Nynäshamn.                         Ros.                                    Päron.

Åååhh. <3 <3

Jag skulle inte tacka nej alltså. Men 1.395 spänn... inte läge. :(
Jag får dreggla lite på avstånd helt enkelt. A girl is allowed to have dreams, right?

Japp, det är det där datumet igen. Vilket innebär ni vet, tyst minut, sörja de döda, och GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN KRISTIN! :D

Under rubriken länkar till höger har jag nu lagt till, förutom länkarna till min bilddagbok, myspace etc, länkar till alla bloggar från mina polare på mediaprogrammet som också bloggar på grund av vår Textkommunikations-kurs. Jag har även precis nedanför lagt upp några av mina favoritböcker just nu.

I skolan repas det inför Kick-Off på tisdag. Det ser ut som om jag ska sjunga Another One Bites The Dust, eventuellt Lookin' Out My Back Door, och en favorit i repris sen Slite Marknad, Knock On Wood. Jag fortsätter kämpa på med att samla folk till kören. Eftersom SP-eleverna inte kan vara med, för dom har ett tight schema och ska till Spanien snart, så kommer vi bli alldeles för lite folk. Ok seriöst, alla som läser det här, om ni gillar att sjunga så gå för fasen med i kören! Man behöver inte vara duktig och ha massa förkunskaper, vi bara provar på lite. Det skulle verkligen vara mycket roligare om vi blev lite fler folk bara, annars kommer vi få lägga ner, och det tycker jag känns skitsynd. Om någon är intresserad så snacka med mig eller mejla [email protected]. Det är ingen bindande anmälan, herregud, kom och prova på bara!

Här hemma håller jag på och packar lite för att dra över till Uppsala i helgen, ska på handledarkurs för körkortet. Kollade brevlådan idag, hade inte kollat på kanske en vecka och då får man skylla sig själv, då får man så här mycket reklamutskick:

Var det bara jag som hade mardrömmar och sov oroligt inatt? Och då visste jag ändå inte om det som jag fick reda på när jag vaknade. Klockan 9.36 i morse (ja, jag sov fortfarande då) utfördes ett experiment i Schweiz som kostade mer än 50 miljarder svenska kronor och gick ut på att återskapa Big Bang-förhållanden genom att köra bitar av atomer i ofattbara hastigheter genom en tunnel och sedan få dem att krocka rätt in i varandra. Vissa experter menar att det skulle kunna orsaka ett litet svart hål som skulle betyda jordens undergång. En artikel i The Sun refererar lätt skämtsamt till del hela och har attityden att VM i fotboll är viktigare än ett livshot för världens invånare. Samma artikel påminner dock om de fantastiska krafter som sätts i rörelse med detta experiment - atomerna ska skickas genom tunneln i en hastighet som motsvarar att åka runt runt i Londons tunnelbana mer än 11,000 varv per sekund. En artikel i Hindustan Times ser mer allvarligt på det hela. Jag citerar: 

Idag hade vi Multimedia A vilket blir mer och mer intressant ju mer vi lär oss hantera hemsidor i Dreamweaver. De andra verkar inte fullt lika entusiastiska som jag, men jag tycker verkligen att det är sjukt roligt! Kanske är jag så glad att det går bra eftersom det här ligger väldigt i linje med mitt slutmål: 

Idag började min kurs Textkommunikation A, vilket ger mig ett alldeles ypperligt tillfälle att börja blogga igen. Den här gången vet jag i alla fall att minst en person kommer läsa allt strunt jag skriver, eftersom vår lärare måste läsa allas bloggar vare sig vi är tråkiga eller inte. (Hej Tomas! *vinkavinka*)