Du finns inte för mig

Är det inte märkligt
Hur främlingar beter sig mot varandra?
Två människor på en busshållplats
På varsin sida om en osynlig vägg

Visst ser de varandra
Plågsamt medvetna om varandra
Men ändå fortsätter man att låtsas
Låtsas som om man inte finns

Jag står i min värld och du står i din
Två resenärer men vi reser inte tillsammans
Du finns inte för mig och jag finns inte för dig
Om man inte slår hål på väggen

Ursäkta? Vet du vad klockan är?
Och väggen spricker som en såpbubbla
För när du behöver någonting av mig
Då finns jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0