.

eller promenader, paj, poeter och pastasås.

Det är bara några av sakerna som min helg inkluderat. Tyvärr har den inte inkluderat något bloggande, av två anledningar. Dels hade jag inte så mycket tid, och dels hade jag ingen laddare till min dator, så den dog. Återstånden från de döda på den tredje dagen, eller nåt.

Farmor och farfar anlände på lördagen. Jag har nog aldrig spenderat så här lång tid med dem ensam, det var faktiskt riktigt mysigt. Man vet aldrig när jag får tillfälle att prata med dem ordentligt nästa gång, om någonsin. Vi tog en promenad runt Slite, sedan värmde farmor en squash-paj som hon tagit med. Gott. Om det finns en himmel så äter man bara farmors mat där, jag lovar. På kvällen gick vi på en konsert i kapellet tvärs över gatan. Det var en saxofon-kvartett som spelade, med en solist på akustisk gitarr. Helt okej faktiskt, lite lagom långt, och de verkade uppskatta det, det var lite 40 och 50-tals visor och så.

På söndagen tyckte farfar att vi skulle åka över till Fårö eftersom jag aldrig varit där, så vi drog dit och fotade raukar och sånt (lite bilder kommer upp så småningom på min bilddagbok). Blåsigt och kallt som in i helvete var det! Sen var vi bjudna på fika hos moster Margareta. Hon känner inte min farmor och farfar särskilt bra, men de kom bra överrens, pratade och pratade. Till sist åkte vi hem och jag lagade mat. Jag visste att maten fått godkänt när farmor bad om receptet på min pastasås. Success!

Det sorgliga som hände var att Allens hamster Borat rymde. Jag älskar den där hamstern, han är så söööt. Hans mamma hade förmodligen glömt buren öppen, för han smet och försvann. De letade överallt, men han fanns ingenstans. Skumt. Allen tycker i alla fall att det är bra att han får leva sina sista hamster-dagar i frihet. Han trivs kanske bättre så. Eller så kommer han kanske tillbaka en dag?

Naj, nu ska jag göra nåt produktivt, hade jag tänkt. Måndags-plikterna kallar!

Ciao!

Jag vaknade nyss klockan kvart över sju och kunde inte somna om, så jag gick upp långt innan väckarklockan gick av. Det har nog aldrig hänt sen jag flyttade hit för ett år sedan. Kanske ville min kropp kompensera för att jag försov mig igår?

Det har varit en lång vecka, jobbat fyra kvällar i rad. Det tar verkligen på en att gå till skolan klockan 9 och inte vara tillbaka från jobbet förrän halv 11. Men jag tror ändå att det är värt det. När väl skatten dragits av (35%, rena jävla stölden) så har mina 59 sälj denna vecka skrapat ihop till 950 spänn. Fortsätter jag med det i några veckor så ligger jag rätt bra till sen.

I skolan är det snart dags för ännu ett gig, gymnasiemässan i Rakethallen nästa vecka. De låtar som är nya för mig denna omgång är Grace Kelly och Timglas. Snacka om olika sång-stilar. Det som känns nervösast med Timglas är att det känns som om så många kan och älskar den låten medan jag aldrig direkt varit ett hardcore Lars Winnerbäck-fan, och så ska jag stå där och låtsas som om jag är cool nog att sjunga en cover på hans mästerverk. Jag har i alla fall lärt mig älska låten sen jag lärde mig den för, umm, typ 22 timmar sedan.

I helgen kommer mina farförälrar till Gotland och hälsar på för att "se hur jag har det", så jag ska hänga med dem och gå på saxofon-konsert. Shit, tänk om jag måste laga min studentmat till farmor, som alltid varit ett geni i köket och lagar ALLT från scratch. Min mat dög för mamma, men farmor...

Nu jäklar ska jag väl äta lite frukost för en gångs skull. Det trodde ni inte! Det känns som om jag ätit helt fel hela veckan, jag känner inte hur hungrig jag är när mitt huvud är upptaget med annat. Igår pallade jag ett äpple som ramlat av grannens träd in i min trädgård, och det var fan det godaste jag ätit på hela veckan.

Så åt fanders med er!
Vi ses väl i skolan, ni som pallrar er dit. :)

Sånna här fula insekter finns det typ överallt nu känns det som. Usch. På ytterdörren, i tvättstugan, i källarförrådet, bakom föremål i hörn... Igår skulle jag ta ut pengar i automaten, och då hade en stor röd fuling tagit sig in INNANFÖR glaset i skärmen. Hur fan kom han dit? Snacka om obehaglig överraskning när jag tittade upp för att skriva in min PIN-kod.

Hoppas det blir vinter snart så dom dör. Death to them all! DEATH I SAY!










Foto: Emilia Burchmore

Fan va drygt det är med självutlösare. Önskar jag hade en modell (mycket snyggare än mig) som jag kunde fota när jag ville, så jag kunde se vad fasen jag håller på med.



Razorlight - Fall, fall, fall

Jag har upptäckt bloggkoll.com, mycket praktiskt om man vill kunna följa massa bloggar och få allt på samma ställe, utan att gå in på varje och kolla efter uppdateringar hela tiden. (Jag försöker länka min egen blogg dit men det strular, hoppas jag lyckas få en länk att funka snart.) I och med detta har jag återupptäckt många Uppsala-människors bloggar. Herregud vad mycket folk som är utbytesstudenter i år! Paris, Madrid, New Jersey, Arizona och Nairobi - jag är impad. Längtar till min utlandspraktik!!

Vägde mig idag. Jag fortsätter köra ViktVäktar-metoden på egen hand, har tappat 6,5 kilo sen i våras, vilket dragit ner mitt BMI från 28,2 till 26. Inte långt kvar, när jag väl är nere under 25 ligger jag i alla fall på normalvikt. Vill du också räkna ut ditt BMI kan du göra det här.

Uppdatering: Aha, nu funkar det. Bli medlem på bloggkoll.com här, och lägg sedan till min blogg och alla andra du vill följa. :)

när dagen blir mörk och när snön faller vit
då skrider hon närmre, då kommer hon hit
och då vet man, att snart är det jul

Är det bara jag som redan känner av lite jul-längtan? Det är ju faktiskt bara 95 dagar kvar. :) Någon snö som faller vit har man väl slutat förvänta sig vid det här laget, det blir inget av med det i alla fall. Men mörkret och kylan, den börjar komma krypande. Jag saknar skridandet i domkyrkan kring lucia! Jag kommer missa Uppsala Musikklassers luciakonsert i år IGEN, är på Gotland och jobbar. Sad! Har grovt med musikklass-abstinens, nu när kören skiter sig också. Det blir individuell sång-coaching istället. Tänk att jag blivit en sån kör-tönt att jag faktiskt saknar att hålla på med klassisk musik. Lite Brahms Requiem skulle inte sitta fel.

Jaha, nu är jag här igen, mitt barndomshem i Björklinge utanför Uppsala. Kom med båten i går kväll. Har varit ute på morgonen och plockat päron och äpplen från fruktträden, passar på att äta så mycket äpplen jag orkar eftersom jag är allergisk mot nästan alla äpplen som går att köpa i butik (vi tror det är bekämpningsmedlen jag reagerar på).

Om ett par timmar tänkte jag ta bussen till stan, ska gå ut och fika lite med päronen (inte frukterna då, utan människorna), man har ju aldrig tid att prata ordentligt alla tre när man bor så här långt bort. Sen så är det Kulturnatten i Uppsala, så vi får se om vi hittar på nåt kul att göra. Och så handledarutbildning imorrn innan jag drar mig tillbaka till ön.


Från båten.                            Nynäshamn.                         Ros.                                    Päron.

Var det bara jag som hade mardrömmar och sov oroligt inatt? Och då visste jag ändå inte om det som jag fick reda på när jag vaknade. Klockan 9.36 i morse (ja, jag sov fortfarande då) utfördes ett experiment i Schweiz som kostade mer än 50 miljarder svenska kronor och gick ut på att återskapa Big Bang-förhållanden genom att köra bitar av atomer i ofattbara hastigheter genom en tunnel och sedan få dem att krocka rätt in i varandra. Vissa experter menar att det skulle kunna orsaka ett litet svart hål som skulle betyda jordens undergång. En artikel i The Sun refererar lätt skämtsamt till del hela och har attityden att VM i fotboll är viktigare än ett livshot för världens invånare. Samma artikel påminner dock om de fantastiska krafter som sätts i rörelse med detta experiment - atomerna ska skickas genom tunneln i en hastighet som motsvarar att åka runt runt i Londons tunnelbana mer än 11,000 varv per sekund. En artikel i Hindustan Times ser mer allvarligt på det hela. Jag citerar: