.

En ny liten musikbomb, denna gång med ett gäng låtar som är särskilt originella, annorlunda, nytänkande. Vers-refräng-vers-refräng är inte alltid en självklar låtuppbyggnad, och jag tror att man ibland behöver lite låtar som bryter mot alla populärmusikens regler.

• Imogen Heap - Hide and Seek
• The Beatles - A Day In The Life
  
• The Exploited - Sex and Violence
  
• Green Day - Jesus of Suburbia
  
• Queen - Bohemian Rhapsody
  
• Battles - Atlas
  
• Anti-Flag - Die For Your Government
  
• Emerson, Lake and Palmer - Karn Evil 9
  
• Van Halen - Eruption
  
• The Beatles - Revolution 9
  

härlig är jorden
härlig är guds himmel
skön är själarnas pilgrimsgång
genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

Åh, jag saknar saknar saknar körmusik! Idag har vi kollat på Amadeus, och det riktigt skär i hjärtat över skönheten och över ånger att jag aldrig blev pianist eller  kompositör eller operasångare. I alla fall en liten stund, innan Logiska Lisa klampar tillbaka till mitt medvetande och påminner mig om att även om jag hade talangen till det så är det inget yrke att satsa på i nutidens samhälle. Ge mig sjuttonhundratalet! Eller åtminstånde sjuttiotalet! Vilket tid som helst där man förstod sig på riktig musik!

Nu jäklar blir det en musiklista, lite intressanta gitarrintron i låtar från alla möjliga genrer. Observera att det är mina personliga favoriter och inte "of all time" eller nåt. Fler listor med bästa gitarrsolon, basgångar, trummor, bästa orkestrala insats, bästa covers, mest originella låt etc is coming up. :)

• Led Zeppelin - Stairway To Heaven
• Jimi Hendrix - Hey Joe
• Red Hot Chili Peppers - Under the Bridge
• Anna Ternheim - I'll Follow You Tonight
• ACDC - Back In Black
• Metallica - Nothing Else Matters
• Arctic Monkeys - Mardy Bum
• David Bowie - Ziggy Stardust
• The Eagles - Hotel California
• Goodnight Nurse - My Only
• Guns n' Roses - Sweet Child O' Mine
• Weezer - Say It Ain't So

Location: Björklinge

Inspirerad av Ulrika passade jag på när jag hade ett piano att spela in en liten video. Låten är dedikerad till er där ute som gillar The Killers (det blir fler och fler av er - Jenny och Axel med flera). Den heter "Sam's Town", även om min version låter föga som originalet. Oh well. Några misstag här och där but, shit happens. Jag hade faktiskt inte hela dagen på mig (läs: gick från idé till färdig produktion på 10 minuter, därav kvalitén).

Och ljudkvalitén är ju horribel i allmänhet, jag testade med digitalkameran också men det var ännu värre.

Despite this, enjoy!

Min brorsa länkade mig nån youtube-film som hade en låt i bakgrunden. Jag kände inte igen låten, men killens röst var otroligt bekant. Låten var av The Streets, så jag kollade upp några låtar. Hittade till sist en låt av dem som kom ut 2006 och som måste ha gått på radion mycket eller nåt, för jag kom ihåg den. When You Wasn't Famous heter den, gaah den är så bra!

When you're a famous boy, it gets really easy to get girls,
it's oh so easy you get a bit spoilt.
So, when you try to pull a girl, who is also famous too,
it feels just like when you wasn’t famous!

Knarkar den låten och Fit But You Know It, helt underbara. De gör mig glad. :)

Lyssna: When You Wasn't Famous & Fit But You Know It.

Allen har under ett par veckor nu långsamt men envist försökt inviga mig i mannen som är the King of Pop. Skaparen av det mest sålda albumet på planeten (Thriller har sålt 108 miljoner ex, ingen kommer ens i närheten, AC/DC ligger tvåa med Back In Black på "bara" 42 miljoner). Igår kväll såg vi dokumentären Living With Michael Jackson. Jag har vid det här laget börjat erkänna att han gjort grym musik, är en sjukt duktig sångare och än mer otrolig dansare. Så senare på kvällen satt jag och lyssnade på Smooth Criminal, Billie Jean, Thriller, Don't Stop Til You Get Enough... och jag ville dansa.

Okej, jag har inte dansat sen Gud vet när. Jag har ju aldrig direkt haft kroppsbyggnaden av en dansare, så jag har alltid kännt mig mest ful och klumpig. Men klockan 11 på kvällen igår röjde jag plats för ett så stort dansgolv som det gick i min lägenhet (det blev en cirka 2 gånger 4 meter stor yta). Jag kopplade datorn till förstärkaren och lät Michael Jackson strömma fritt. Och jag dansade. Inte fullt så smidig som the man himself kanske, men jag måste ha rört på mig en hel del i alla fall, för jag svettades som en gris fastän jag öppnade fönstret ut till den kyliga höstkvällen.

Ibland har man konstiga saker på hjärnan. Dessutom är det ALLTID sjukt dåliga låtar som har den tendensen. En liten rackarns fras som varit envis och återkommit till mig den senaste veckan kommer från Wizard of Oz. Varför? Vem vet.