Så skimrande

så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara
då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger
älskling, i din första kyss

"Så Skimrande Var Aldrig Havet",
  Evert Taube

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0