.

Allen har under ett par veckor nu långsamt men envist försökt inviga mig i mannen som är the King of Pop. Skaparen av det mest sålda albumet på planeten (Thriller har sålt 108 miljoner ex, ingen kommer ens i närheten, AC/DC ligger tvåa med Back In Black på "bara" 42 miljoner). Igår kväll såg vi dokumentären Living With Michael Jackson. Jag har vid det här laget börjat erkänna att han gjort grym musik, är en sjukt duktig sångare och än mer otrolig dansare. Så senare på kvällen satt jag och lyssnade på Smooth Criminal, Billie Jean, Thriller, Don't Stop Til You Get Enough... och jag ville dansa.

Okej, jag har inte dansat sen Gud vet när. Jag har ju aldrig direkt haft kroppsbyggnaden av en dansare, så jag har alltid kännt mig mest ful och klumpig. Men klockan 11 på kvällen igår röjde jag plats för ett så stort dansgolv som det gick i min lägenhet (det blev en cirka 2 gånger 4 meter stor yta). Jag kopplade datorn till förstärkaren och lät Michael Jackson strömma fritt. Och jag dansade. Inte fullt så smidig som the man himself kanske, men jag måste ha rört på mig en hel del i alla fall, för jag svettades som en gris fastän jag öppnade fönstret ut till den kyliga höstkvällen.