Förvirrad

Hahaha här sitter jag och kollar på klockan var tredje minut och tänker "mutter mutter bara två timmar tills det är dags att åka och jobba" innan jag inser att det är fredag och jag inte jobbar idag! Shit, efter.

Dessutom börjar det bli dags att reda ut min språkliga förvirring efter den långa utlandsvistelsen. Okej om mina inköpslistor är på svengelska, dem är det ju bara jag som läser i alla fall (milk, eggs, tomater, cucumber, polarbröd...), men jag måste faktiskt sluta säga FULL istället för MÄTT. Det blir så fel! "Oj va full jag blev nu!"

Missinassen-humor

När man är trött kan nästan allt vara väldans roligt. Till och med en flaska nässprej som råkar stå bredvid en bok. Det kan man tycka är ett mycket lustigt sammanträffande om man är trött som jag.


Noll koll

Hjälp, det känns som om så mycket har hänt medan man var bortrest från landet! Det är ungefär som att komma tillbaka från ett sommarlov, förutom att ingen annan har varit borta så det finns ingen tid att stå och småprata och uppdatera varandra om vad som pågått och hur allt har varit. Jag har bara trillat tillbaka in i livet som gotlänning.

Att läsa tidningen i England och känna sig uppdaterad hjälper ju inte för att få reda på något som pågår i vårt lilla hemland. Jag har inte ens läst särskilt mycket bloggar, hur ska man hinna det, det kommer ju in hundra nya inlägg på bloggarna jag följer varje dag! Känner mig riktigt ouppdaterad. Noll koll.

Både min chef och många på skolan har fått längre skägg. Alla ser äldre ut! Två månader bara, är vi fortfarande i puberteten och växer som ogräs eller? Man undrar ju. Tiden bara springer iväg med en ibland.

Jag har bara 18 dagar kvar som omyndig på denna jord.

Det är 432 timmar.

Ungefär 26 000 minuter.

När de är över kommer jag vara myndig i hela mitt liv. Herregud.

Mainstream vs. alla andra

Jag har tänkt lite på det här med mainstream-kulturen.

Jag har alltid undrat varför en viss typ av musik, klädstil, språk etc. är populärast och klassas som "mainstream" fastän jag känner mycket fler människor som inte alls hör till den gruppen. Då och då stöter man på någon som faktiskt lyssnar på sånt som är mest på radio och sånt, men inte särskilt ofta tycker jag. Och nu har jag kommit på en sak.

Det är helt enkelt så att de som är "mainstream"-typ av människor tycker väldigt mycket om att bilda en stor grupp. De låter sig påverkas av varandra och följer nuvarande mode på kläder, smink och musik. Folk som däremot INTE är den typen av männsika, de bildar egna små personliga grupper. De personifierar sin klädstil och väljer ut vad de vill lyssna på utan hänsyn till vad andra tycker om.

På detta sätt kan det finnas till exempel 30% "mainstream-människor" och 70% "alternativa människor" i Sverige utan att den alternativa gruppen verkar vara en majoritet över huvudtaget, eftersom de inte är någon grupp. De är individer. Utspridda. Det är ju inte så konstigt att om 30% av befolkningen lyssnar på ett särskilt band så blir de populärast. De övriga 70% kan lyssna på såväl emo som hårdrock som klassiskt som country som vilken genre som helst, massor av små grupper som aldrig blir lika stora som "mainstream".

Lite skumt, men jag tror det är så det är faktiskt. Vad tror ni?


outside the box.

buss snö sova vakna



Varje morgon förvånas jag över hur lätt jag anpassat mig till detta. När larmet ringer klockan kvart över 6 snoozar jag i fem minuter, men bara en gång. Imorse försökte Lata Lisa med "nej vad jobbigt, jag har ont i halsen och allt", men Luriga Lisa vinner med "nej du försover dig bara om du ligger kvar, nu tar du och går upp till köket, tar ett glas saft och sköljer ner en Ipren, ett p-piller och en vitamin från MittVal Vegetarian."

När man väl är uppe på fötterna är det inte så svårt. Nyhetsmorgon rullar i bakgrunden, kläderna kommer på och väskan packas. Ju snabbare man blir klar, ju snabbare kan man sätta sig på bussen och sova.

När bussen kom in på busshållplatsen imorse snöade det lite lätt, precis på samma vis som när jag steg av i går kväll. Ett ögonblick kändes det som om jag inte varit hem överhuvudtaget. Jag hade bara inbillat mig att jag gick in från bussen, värmde lite mat, sov i sju timmar och sedan vaknade, gjorde mig i ordning och gick ut till bussen. Egentligen hade jag bara gått av bussen ut i snön och mörkret i nättras, slutit ögonen en sekund, och sedan knallat fram till framändan på bussen och gått på för att åka till skolan.

Kanske är det bara den här relativa modernistiska verkligheten som spelar spratt med mig.

Vår busschaufför, vår busschaufför...


Jag blir så paranoid med bussar, eller resor överhuvudtaget. Man skulle kunna tro att det borde gå över nu snart, med alla resor med kommunala medel Gotland-Uppsala och Uppsala-England och allt, men det har det alltså inte. Varje gång jag går på en buss, tåg eller liknande tror jag att jag har gått fel. Ibland måste jag både kolla numret på platform, skylten vid tåget, skylten på tåget, avgångstid samt fråga en resenär eller konduktör om jag verkligen kommit rätt. Helt sjukt.

Bussen som går från Donner Klintehamn till Visby efter skolan har bara en liten skylt som det står "Endast Skolkörning" eller nåt på. Det verkar gå två bussar till Visby och två till Hemse, och jag kan inte för mitt liv förstå hur alla vet vilka som går var, eftersom de alltid är lite försenade och går på konstiga tider, men alla vet liksom. Första dagen gick jag på den första bussen som kom och frågade chauffören "du kör till Visby va?" Stackaren såg ut som han aldrig blivit tilltalad av en elev i hela sitt liv och inte kunde förstå var han annars skulle köra. Jag antar att alla normala människor frågar sina kompisar istället.

En annan grej, seriöst, hur mognar bananer typ tio gånger så snabbt när de ligger i en skolväska? De kan ligga hemma i en vecka och vara omogna, så stoppar man en i väskan på morgonen och på eftermiddagen är den övermogen. Hyper-växthus-väska eller?

Oparfymerad



En sak som jag gillar med att duscha hemma i Björklinge - det satsas inte på någon fancy-pansy duschlotion med lavenderdoft eller shampo för extra volym från hårrötterna. Nej nej, här finns inte mer och inte mindre än vad som behövs för att man ska bli ren, och det är ju ändå därför man tvättar sig, eller hur?

Oparfymerat shampo, oparfymerat balsam och gammal hederlig tvål. Okomplicerat och bra, så slipper man slita ut sina trötta hjärnceller på något så simpelt som att duscha.

Dammsuga

Jag kommer ihåg när vi va mindre och familjen skulle dammsuga hela huset med jämna mellanrum. Vi brukade dela upp rummen mellan oss, jag kunde få mitt rum och hallen kanske, eller vardagsrummet. Jag tyckte inte om att dammsuga. Jag tyckte jag var dålig, det blev ingen riktig skillnad. Allt var fortfarande halvdammigt och fult.

Jag tyckte bara om att dammsuga bakom dörrar, eller i trappan, eller andra små utrymmen som blir ganska smutsiga ganska snabbt. Då kom jag där med dammsugaren, swish så var det jätterent och fint igen. Där syntes det skillnad. Jag har alltid tyckt om att göra stor skillnad, annars är det liksom inte värt att göra.

Lisa är glädjedödare som vanligt

Redan stirrar alla blivande studenter runt som små förvirrade höns och beställer studentmössor och studentkläder och studentvagnar och festlokaler och blaaahh blaaaahhh.. Jag fattar inte grejen, liksom. Det är ju minst fem månader kvar. Är det verkligen själva student-dagen som är viktigast? Borde de inte fokusera på vilka kurser de ska välja nu på slutspurten och var de ska ta vägen när de väl tagit studenten? Det skulle jag göra. Skit samma vad som händer på själva studentdagen.

Jag har aldrig varit någon entusiast angående det här med fester och vårbaler och diverse events. Det känns liksom grymt meningslöst att lägga en förmögenhet på designad studentklänning med matchande skor och smycken och dyraste studentmössan när man just är på gränsen att trilla ut ur gymnasietiden och in i den stora vida världen. Därute behövs väl alla resurser man har?

Studenten går över ganska snabbt. Resten av ditt liv gör det inte.

Om intresse, beslutsångest och att vara lättroad

Jag har lärt mig ett och annat om mig själv idag. Jag har alltid tyckt att jag saknar karaktär och egen stil mest för att jag är intresserad av ALLT. Jag är inte datanörd, eller plugghäst, eller blivande genialisk författare, eller blivande genialisk konstnär eller fotograf, eller emo, eller poet, eller någonting annat, mest för att jag inte kan bestämma mig. Jag kan inte hålla mig till en sak. Jag hatar att spendera pengar, eftersom det innebär ett beslut. Om jag har 600 kronor, har jag fortfarande frihet att välja vad jag vill. Om jag sedan köper något för 300 kronor som jag verkligen vill ha, så har jag förlorat en valmöjlighet. Bytt är bytt, kommer aldrig igen. Och fastän jag inte är direkt missnöjd med mitt köp så får jag dåligt samvete.

Allt jag ser och hör är så intressant. När jag var 10 år och kollade på TV 6 Nature ville jag bli marinbiolog. När jag praoade på teatern var jag övertygad om att jag ville jobba inom teater. När guiden på Kreta pratade om arkeologiska fynd ville jag bli arkeolog. På Bokens Dag ville jag bli författare. Jag vill kunna stenografera. Jag vill kunna måla tavlor. Jag vill kunna spela piano och gitarr och fiol. Jag vill göra ALLT! (denna tendens lyser igenom till exempel i de tidigare inläggen IV-val och härlig är jorden.)

Idag sa Tomas till mig att vad som är bra med mig ur en journalistiskt perspektiv är att jag är så intresserad. Att en journalist gör olika saker varje dag och måste hålla sig intresserad. En artikel skriven av någon som går till jobbet med tanken "vafan är det här för värdelöst skit jag skriver om", blir inte en bra artikel. En journalist måste varje dag påbörja ett nytt intresse.

Kan jag vända min tendens att vara lättroad till min fördel? Kanske. Om jag kan övervinna min beslutsångest och faktiskt bestämma mig för en gångs skull.

Röka

Inatt drömde jag att jag började röka, och det är inte första gången heller. Att jag smusslade med cigaretter, gömde dem, ljög, kände behovet som började komma krypande, smet ut för att röka medan rösten blev hesare och halsen torrare. 

Äh, jag som inte ens dricker kaffe. Om jag börjar röka en dag, skjut mig, för då står det illa till i mitt huvud. Jag fattar inte varför jag drömmer om rökning? Det är inte en mardröm heller, i min drömvärld är det ganska mysigt. Visst, jag skulle gärna börja röka, om det inte var för det lilla faktum att det är olagligt (tills jag fyller 18), skitdyrtluktar illa, är beroendeframkallande och fullt med gift så att man får cancer och dör. Men annars hade det varit trevligt. Om man gillar att vara fattig, illaluktande och död, alltså.

Girl with a thousand faces

Här hade jag precis tänkt skriva ett inlägg om hur min blogg är så splittrad och alla "stora" bloggar verkar hålla sig till ett tema medan jag har typ tusen olika, men sen fick jag en sån här fin kommentar av Axel:

"haha, jag läser och tycker genuint att din blogg är den mest läsbara jag känner till!"

Åh vad glad jag blir! Jag har nått ut till en själ i världen! Tack Axel, you made my day.

Men ärligt talat, visst är det lite så? En blogg ska handla om en sak. Det ska vara mode, eller fotografi, eller politik, eller intellektuellt och kulturellt, men jag blandar hejvilt. Allvarsamma inlägg och strikta recencioner blandas med emotionella kaskader ur mitt privatliv, poesi, musik och foto och jag kan absolut inte välja en utav dem! Jag skriver ju det som vill komma ut. På bloggkoll.com ska man välja "kategori" för sin blogg. Under rubriken Kultur finns fotografering, konst, litteratur, hantverk, design, film, musik och TV. De förväntar sig att jag ska VÄLJA. Möjligtvis hade jag kunnat stämpla mig med "KULTUR" i allmänhet, men måste man välja underrubrik också? Jag vill ha ALLT.

Jag tror att jag är sån som människa i allmänhet. Även om jag blev journalist eller rockstjärna eller musiklärare eller konstnär eller något annat kreativt så skulle jag bli uttråkad. Jag skulle alltid längta efter något annat. "Ack, jag blev ju bara världskänd konstnär, varför blev jag inte konsertpianist? Eller nej förresten, krönikör för en stor tidning. Eller nej, skådespelerska, dansare, regissör! Det hade varit något det. Nu är jag ju bara miljonär och konstnär, vilket misslyckande."

Jag är nog en reinkarnation av Leonardo Da Vinci helt enkelt. Och Mozart. Och John Lennon.

Så är det nog.

02:41

Vad är det som är så skönt med att vara uppe på natten? Vissa saker går liksom inte att sitta och göra på förmiddagen men blir fullständigt naturliga framåt småtimmarna. Man blir känslosammare, modigare, kreativare. Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på Green Day och lär mig Adobe Illustrator. Fastän jag verkligen kunde behöva få ordentligt med sömn. På eftermiddagarna känner jag mest för att sova, men inte när det blir natt på riktigt. Konstigt.

När jag ändå bara snackar random skit: Btw, jag har börjat äta vitaminer, varje dag. Vuxenpoäng till mig, eller vad? Plus att jag dricker mer te igen. Och, pepparkakor går jättebra ihop med fetaost.

Jag skulle kunna säga vad för skit som helst egentligen, ingen jävel läser väl i alla fall haha. Ibland vet jag inte varför jag lägger så mycket energi på sånt här när det egentligen inte spelar någon som helst roll. Man är ju ändå bara en flugskit i universum.

Jeans

Jag håller på och städar ur min garderob för att hitta sånt som är användbart vid kallt väder (jag slängde in allt i en stor hög i våras), och har insett hur mycket jeans-plagg jag har. Inte bara vanliga jeans alltså, utan andra klädesplagg. Jag gjorde ett test: hur många olika plagg gjorda av jeans kan jag ha på mig samtidigt? Det blev fem stycken: jeans, jeanskjol, jeanstop, jeansklänning och jeansjacka. Det är bara en jeansmössa som saknas asså. Eller jeansskor..?

RSS 2.0