Glad Midsommar!


Min bild från världens bästa vallmofält någonstans på norra Gotland.

Se mer bilder på min engelska blogg lisaswahn.tumblr.com

Tumblr



Nya bilder på lisaswahn.tumblr.com

Nudge out the door

Ibland måste någon peppa en att jobba, men ibland måste man faktiskt bli peppad att ta det lugnt också. Vid tre-tiden på dagen hade jag bara suttit vid datorn och läst bloggar och skrivit utkast hela dan och när telefonen ringde hann jag inte ens säga hej innan min käre fästman utropade "Don't tell me your still sitting inside the apartment! It's boiling outside. That's it, pack some stuff and go out, take a walk, take pictures, lie on the beach, have some fun! You're not allowed in for three hours."

Sånna order lyder jag gärna. Vad tänkte jag med, sitta inne sista dan i maj! Så här mysigt var det ute:






Lisa Swahn © 2009

Nikon D40



Nej nu börjar det faktiskt bli dags för mig att skaffa egen systemkamera. Hur ska jag annars lära mig något vettigt? I skolan har man ju typ 20 minuter med en kamera och hinner fucka upp inställningarna tre gånger innan någon utbildad människa visar hur man gör, och då lär man sig ju inte själv. Inte jag i alla fall, jag blir så stressad i sånna situationer, jag måste sitta hemma i timtal och fota blomkrukor i min ensamhet innan jag får något förtroende för utrusningen.

På 18-års dagen önskar jag mig bidrag mot att införskaffa en Nikon D40. :)

Promenadbilder


Vår favvisbänk på toppen av vår nya kulle.


Där brukar vi vila en stund.


Från bänken kan man se ett rugbyfält och skolgården som hör till min praktikskola, Leamington Primary.


Änder på shoppingcentrets baksida!? Vet inte hur de kom dit, haha.


Vi hittade vild-rabarber!


Ljuset är underbart på Sutton Lawns klockan 6 på morgonen.


Likaså på kyrkogården. Fiiiint. :)

Från ditt perspektiv


Allen tog massa fåniga bilder på mig och en blev faktiskt nästan bra. Gillar vinkeln.
Foto: Allen Joseph Kirwan

Emilia med schal



Vobis Livskvalitet
Foto: Lisa Swahn
Modell: Emilia Burchmore
Copyright © All Rights Reserved

Worn Allstars



En tjej kontaktade mig via min Deviantart häromdagen och undrade om hon fick använda mitt stock-photo av min converse till sin blogg-design. Det fick hon förstås, och titta va fint det blev!

Jag gillar stilen och resetemat på bloggen, som heter wornallstars.blogspot.com. Hon publicerar sina resefoton på theladyamalthea.deviantart.com.

Mini-studio

Riggade en liten vitbakgrundsstudio i miniatyr i mitt vardagsrum, ungefär det mest konstruktiva jag gjort idag. Snart ska jag nog ta och laga mat och hitta någon bra film att se. Ikväll är det Beck = bra. Behöver bli lite distraherad och tänka goda, ostressiga tankar.





Gnistra


Träden kan få stå där och vara hur vackra dom vill, men jag tycker ändå att snön börjar bli lite irriterande.

Inlägg nr 201

Haha jag skulle ju ha en 200-inlägg-rubrik men det glömde jag förstås bort när jag skrev föregående inlägg. Precis som med 100. Lika tankspridd som vanligt.

Idag har jag och far varit kulturella, gått på museum och lärt oss en massa braiga onödiga saker, som att Gotland är tätast på antal arkeologiska fynd per yta i hela världen och att den största vikingatida silverskatten vägde 85 kg (varav 65 kg var rent silver) och hittades inte så långt från där jag bor. Och så har vi gjort ugnspannkaka som inte blev bränd utan faktiskt helt jättebra, så vi bjöd in moster Margareta på middag. Visst är vi väldans duktiga?


Åter i Almedalen

Mitt tvåtimmars-uppehåll mellan båtens anländande till Visby och jobbet kändes perfa att spendera på Almedalsbiblioteket. Har inte varit här på fyra månader, det blir aldrig lämplig tid. Utsikten har förändrats lite sen sist:


Det känns som så länge sedan.

Har skrivit lite mer. På engelska. Det kommer bli a) jävligt bra och göra mig världsberömd och snuskigt rik,
b) klyshigt som fan och aldrig publicerat för jag blir utskrattad, anklagad för plagiat och satt i fängelse,
eller c) extra utfyllnad till min papperskorg. Ska bli spännande att se vilket.

Det är kallt

I Uppsala är det lite mindre snö än på Gotland, men det kompenserar med extra minusgrader. Förresten snöar det nu så snart är det väl lika illa här.



Anyways, igår var det släktmiddag på fancy fancy restaurang, mycket trevlans. Min käre bror har lånat mig några spel till min DS, mycket roligt. Jag och min kära mor har diskuterat senaste avsnitten av Lost, mycket intressant.

Imorrn åker jag hem igen och har sportlov och jobbar.

I min författarsjäl har drömmen om skapelsen av ett litterärt mästerverk återupplivats från sin sömn. Det har brainstormats och antecknats och funderats och klottrats sida upp och sida ner med skräp, jag vill verkligen, jag vill jag vill kunna skriva. Brottas för tillfället med frågan om jag vågar skriva på engelska istället. Ibland känns svenskan så begränsad, men jag har ingen aning om vilken språklig kvalitet min engelska text skulle ha. Tänk om de bara skulle skratta åt mig på de stora brittiska förlagen.

Att skriva en bok tar ju ändå ett tag, och förmodligen befinner jag mig inte längre i Sverige om den någon gång blir avslutad. Kommer jag verkligen känna för att publicera någonting endast i Sverige då? Blir inte det väldigt begränsat. Jag vill ju nå ut. Jag vill jag vill.

Brax om Mainstream vs. alla andra:

"det ligger någonting i det du säger. själv tycker jag att emo/alternativ-kulturen är minst lika mainstream som fjortiskulturen - där snackar vi riktig gruppmentalitet där alla lyssnar på samma sak och bär samma kläder för att finna en plats i gruppen. mainstream är lite diffust och jag tycker faktiskt att det är en ganska orättvis term som borde utbytas mot grupptryck. man borde inte bli klassad som smaklös bara för att man exempelvis lyssnar på samma musik som många andra.

nu tappade jag helt bort min poäng men.. ja."



Svar: Jo, det kan faktiskt vara sant det där med emo-kulturen. Sub-kulturer i allmänhet känns väldigt utsatta för grupptryck (aha, sub-grupptryck = inte mainstream = mainstream är inte lika med grupptryck).
Äh jag vet inte. Det är faktiskt flummigt det där med mainstream, men jag vet inte vilket ord som förklarar det bättre. Hela fenomenet är ju flummigt.

Och smaklös behöver man absolut inte vara, det vore ju konstigt om det inte fanns någon "mainstream"-låt värd att lyssna på då och då. Nej, jag har verkligen ingen aning om vad min poäng är heller, haha. Ignorera helt enkelt vad jag rabblar om, jag är helt borta. Bara för att jag skrivit en ful engelska-uppsats om kultur, sub-kultur och kulturchock så tror jag att jag är nåt.

That time of year.


Musikfestival. Igen. Och som varje år fylls min själ med denna motstridiga känsla. Som varje år undrar jag om det här verkligen är den bästa musiken på den svenska marknaden. Skandinaviens största tv-produktion. Herregud. Det finns väl två alternativ. Antingen är det här verkligen vad majoriteten av svenska folket uppskattar, eller så skyr helt enkelt alla riktiga musiker denna makabra föreställning som pesten.

Ändå tittar jag. År efter år. Sådan är ondskans hypnotiska kraft.

Rent innehållsmässigt var det väl som alltid. Möjligen kändes det lite svajigare än vanligt. Jag tyckte liksom att det inte bara var Shirley som lät lite skakis på rösten. Kanske är de drabbade av massförkylning allihopa. Expressen har gett Alcazar fyra getingar, men då föredrog jag nog nästan Emilia med You're My World, faktiskt. Med bara två getingar. Och Caroline af Ugglas får mig att må illa. Förlåt mig, eventuella högre makter, för att jag är så äckligt ytlig.

Eller vänta, är inte "äckligt ytlig" själva ledorden för det här spektaklet?

Americanize

Egentligen är det ju inte så konstigt att amerikaner är så oförstående och fientliga gentemot andra länder och kulturer. En genomsnittlig high school-elev klarar ju inte ens kulturshocken av en cheerleader som sitter vid samma matsalsbord som en medlem i shackklubben. Jämnåriga ungdomar är så... vad heter det... alienated from each other.

Det är ju sorgligt.

För att lätta upp stämningen, låt oss driva med dumma amerikaner. :) Var ju tvungen att låna denna underbart pedagogiska karta från Krasses bilddagbok (vet inte var hon hittade den):


I've already forgotten


It's been 56 days and I've already forgotten all the green.

Macro

Har världens träningsvärk i axlar och armar idag, måste vara från ljusstöpningen.

Har insett hur dålig jag är på att fota med systemkamera, jag får ju aldrig chans att träna (till skillnad från vissa andra lyxiga människor som har EGNA systemkameror). Vi hade typ fyra lektioner foto på media- produktionskursen, men vi ska ju ha Foto A också så jag får väl träna då. :)

Idag lärde Emilia mig att använda macro-objektiv och jag hade såhär roligt:



Marknadsbilder




Idag spelade Torstens jazzband på stora scenen och vi hade två spelningar inne på cafeterian istället. Kändes lite konstigt, svårt att höra utan monitorer, inga trummor och så var det ju ingen riktig konsert utan mer mingelmusik, så pratet från publiken var ju typ lika starkt som musiken, det är jag inte van vid. Imorrn är det "riktiga" scenen igen, skönt.

På lunchen gick jag, Emilia och Tim ner på Slite och tog en pizza. Så gick det med dagens nyttigheter, haha. När vi var klara med andra spelningen snöade det massa mera! Det var så fiiiint! <3

Deviantart

Jag har hängt rätt mycket på Deviantart på senaste tiden, ni får gärna kolla in mina bilder, redigerade foton, teckningar och målningar där. :)

Min profil: cryofmercury.


Tidigare inlägg
RSS 2.0