.

Här hade jag precis tänkt skriva ett inlägg om hur min blogg är så splittrad och alla "stora" bloggar verkar hålla sig till ett tema medan jag har typ tusen olika, men sen fick jag en sån här fin kommentar av Axel:

"haha, jag läser och tycker genuint att din blogg är den mest läsbara jag känner till!"

Åh vad glad jag blir! Jag har nått ut till en själ i världen! Tack Axel, you made my day.

Men ärligt talat, visst är det lite så? En blogg ska handla om en sak. Det ska vara mode, eller fotografi, eller politik, eller intellektuellt och kulturellt, men jag blandar hejvilt. Allvarsamma inlägg och strikta recencioner blandas med emotionella kaskader ur mitt privatliv, poesi, musik och foto och jag kan absolut inte välja en utav dem! Jag skriver ju det som vill komma ut. På bloggkoll.com ska man välja "kategori" för sin blogg. Under rubriken Kultur finns fotografering, konst, litteratur, hantverk, design, film, musik och TV. De förväntar sig att jag ska VÄLJA. Möjligtvis hade jag kunnat stämpla mig med "KULTUR" i allmänhet, men måste man välja underrubrik också? Jag vill ha ALLT.

Jag tror att jag är sån som människa i allmänhet. Även om jag blev journalist eller rockstjärna eller musiklärare eller konstnär eller något annat kreativt så skulle jag bli uttråkad. Jag skulle alltid längta efter något annat. "Ack, jag blev ju bara världskänd konstnär, varför blev jag inte konsertpianist? Eller nej förresten, krönikör för en stor tidning. Eller nej, skådespelerska, dansare, regissör! Det hade varit något det. Nu är jag ju bara miljonär och konstnär, vilket misslyckande."

Jag är nog en reinkarnation av Leonardo Da Vinci helt enkelt. Och Mozart. Och John Lennon.

Så är det nog.