.

Musikfestival. Igen. Och som varje år fylls min själ med denna motstridiga känsla. Som varje år undrar jag om det här verkligen är den bästa musiken på den svenska marknaden. Skandinaviens största tv-produktion. Herregud. Det finns väl två alternativ. Antingen är det här verkligen vad majoriteten av svenska folket uppskattar, eller så skyr helt enkelt alla riktiga musiker denna makabra föreställning som pesten.

Ändå tittar jag. År efter år. Sådan är ondskans hypnotiska kraft.

Rent innehållsmässigt var det väl som alltid. Möjligen kändes det lite svajigare än vanligt. Jag tyckte liksom att det inte bara var Shirley som lät lite skakis på rösten. Kanske är de drabbade av massförkylning allihopa. Expressen har gett Alcazar fyra getingar, men då föredrog jag nog nästan Emilia med You're My World, faktiskt. Med bara två getingar. Och Caroline af Ugglas får mig att må illa. Förlåt mig, eventuella högre makter, för att jag är så äckligt ytlig.

Eller vänta, är inte "äckligt ytlig" själva ledorden för det här spektaklet?