.

Jag vaknade med ett ryck tre minuter innan skolan började med vintertorra läppar och opackad väska. Jag anlände till skolan bara fem minuter sen, innan läraren märkt att jag inte var där, med allt i väskan, en äppelmuffin i magen och ny tröja på.

Det är i sådana situationer som hjältinnan i vår high school film stannar till av att alla stirrar på henne, av att världen verkar ha stannat. Tystnad som sprider sig, tills även läraren vänder sig om i slow motion med ett swoosh-ande ljud och får syn på henne. Insikten som kommer till henne för sent och hon ser ner på vad hon redan vet, på pyjamasbyxorna som hon fortfarande har på sig. Skrattet mullrar under ytan som en aktiv vulkan och när utbrottet kommer splittras hela världen och det är så pinsamt pinsamt pinsamt.

Men så rolig var ju inte jag, tack och lov. Jag hade jeansen på mig. Men ändå.