.

Usch, det allra värsta med att bo själv, det är när något skiter sig med kommunikationerna. Idag lyfte jag på luren och telefonlinjen var död.

1. Va fan?
2. Linjen är ju död!
3. Faaan, nu är det nåt som är trasigt IGEN.
4. Okej, vad ska jag göra?
5. Ringer pappa från mobilen, som råder mig att
6. Prata med Margareta, som råder mig att
7. Testa med en annan telefon, som
8. Inte heller funkade.
9. Okej, jag måste felanmäla.
10. Vilket nummer är det man ska ringa nu igen?
11. Hittar äntligen numret en kvart innan de stänger för helgen.
12. Killen i kundtjänst fattar inte heller vad som är fel.
13. Killen i kundtjänst ska vidarebefodra till teknikerna.
14. Teknikerna kommer ta 3-4 arbetsdagar på sig.
15. ...vilka latmaskar.

15 enkla punkter alltså, det är allt som behövs. Herregud, känns som man är tillbaka på ruta 1 för ett år sen när inget i lägenheten funkade. Hur svårt kan det vara? Som tur är har jag fortfarande internet och mobil, så det är väl inte ruta 1 kanske, men ruta 2 i alla fall.

Ja, jag överkompenserar med att blogga skitmycket på fredagkvällar eftersom jag aldrig hinner blogga på kvällarna när jag jobbar. :)