.

Sitter i skolan och väntar på Joel som ska dyka upp med mikrofon snart.

Lyssnade på min ljudbok igår, Människa utan hund av Håkan Nesser, har väl kommit en tredjedel eller så. Och oj vilka saftiga snuskigheter! Herre jösses. Jag blir alltid så förvånad när jag läser vågade böcker, särskilt om vi fått dem i skoluppgift eller liknande, då tänker jag får man verkligen låta skolungdomar läsa sånt här? Är det inte lite... väl?

Det är som att det blir okej bara för att det är litteratur, på något sätt. Porr och erotiska historier är väldigt tabu, i alla fall att prata om att man läser, men skönlitteratur är annorlunda minsann! Respekterade författare kan man läsa hur som helst och diskutera öppet oavsett vilka oanständigheter som är bärande delar av handlingen.

Jag förväntar mig liksom inte diverse dödsångest och självmord och onani och förbjuden sex när jag läser sånt som en lärare sagt åt mig att läsa (Sång till en fjäril av Maria Küchen, Skynda, kom och se av Lotta Lundberg). I det här fallet är det visserligen inte en skoluppgift, men min brorsa har läst boken och tyckte den var bra, så jag trodde väl att den skulle vara lite neutral liksom.

Eller är det bara jag som är pryd?

(Alla tre ovanstående nämnda böcker är för övrigt väldigt bra, jag säger inte att det är fel att skriva på det här sättet, det känns bara så märkligt när jag stöter på det. Jag blir lika överrumplad varje gång.)