Läsning i höstmörkret

Har börjat läsa To Kill A Mockingbird, ännu en riktig klassiker som det känns som om jag borde ha läst för att kalla mig litteraturintresserad. Första kapitlet var sjukt tråkigt, men nu börjar det bli lite intressantare. Huvudpersonen är en smart liten 6-årig tjej (vad som är irriterande med böcker som är skrivna i jag-form, som den här, är man ibland inte får veta vad huvudpersonen heter förrän någon tilltalar personen. hela första kapitlet trodde jag att hon var en liten pojke) som i början av boken börjar i skolan i sin hemstad i Alabama. Hennes lärare blir jättearg på henne för att hon redan kan läsa och hon får absolut inte skriva, för det ska man inte göra förrän i tredje klass. Stackars liten. Tänk att hon är så välformulerad för att vara 6 år:

"The remainder of my schooldays were no more auspicious than the first. Indeed, they were an endless Project that slowly evolved into a Unit, in which miles of construction paper and wax crayon were expended by the State of Alabama in its well-meaning but fruitless efforts to teach me Group Dynamics."



Jag har tänkt på en sak. Det är synd att det är så lätt att spilla soppa egentligen. Annars hade jag kunnat kura ihop mig i sängen och läsa och äta mammas varma linssoppa. Åh.

Trevlig helg på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0